Nu har det gått nästan två veckor sedan jag bloggade sist. Shises! Jag som skulle dokumentera Olivias utveckling och första tid så fint här i bloggen. Men hur lätt är det att blogga med en bebis på armen? Nja, det går sådär. Och när hon är vaken vill jag hänga med henne. Och när hon sover så behöver jag oftast göra sådant där annat brukligt – typ äta, gå på toaletten eller duscha. Och utöver det så äter hon, och då är jag ju rätt fast med en hand eller två.
Nå, nu försöker jag klämma in lite bloggtid medan jag trycker i mig frukost och Olivia ligger kvar i sängen och sover på övertid (läs: hon kommer vakna vilken sekund som helst och jag kommer aldrig kunna skriva klart det här inlägget eller dricka kaffet som för en gångs skull är varmt).
Här sovs hon gott på mitt bröst en kväll.
Det enda medie som jag någorlunda uppdaterar nu är Instagram, och där kan ni följa mig som hannajohanna. Annars har jag mestadels en paus just nu. Försöker läsa de bloggar jag tycker mest om, men det är vääääldigt sällan jag får till att kommentera.
(Och där vaknade Olivia… får se hur länge hon är tillfreds med att ligga på golvet bredvid mig och tutta på nappen…)
Annars har jag ju såklart fått världens goaste unge. Och för var dag som går så känns det som att jag lär känna henne allt bättre och som att hon blir mer och mer med. På kvällarna så är det oftast bara mamma som gäller. Och nog för att det kan vara lite tråkigt att vara helt bunden kvällarna igenom så är det ju också en skön bekräftelse på att hon känner sig trygg med mig.
Här ligger hon på golvet en stund och chillar.
Hon har växt massor, vår lilla fröken, och väger nu 3480 (!) och är 51cm lång. Känns gott att hon får i sig bra med mjölk av amningen och går upp som hon ska och lite till. På söndag firas det en månad!
Och Ossian, hur har han reagerat på Olivia? Jo, han är ju som världens underbaraste han med. Och han verkligen toppentrivs med Olivia. Klappar henne på magen och säger ”fin bebis, åhh så fin”. Lite märkligt tycker han att det är när hon ammas och vill inte riktigt gå med på att hon äter utan tycker mest att hon är ”tjött” och ”såover”. Han vill gärna hålla henne i knäet, stryka henne på magen och klappa på hennes små händer. Och lägger man ner henne i hans knä så säger han ”tack”. Älskade ongar.
Vi har fått galet mycket presenter också. Eller ja, Olivia har fått galet mycket fina presenter ska jag skriva. Underbart att så många tänker på oss/henne! Och hon och vi tackar självklart för alla fina saker vi fått. En av sakerna var den här söta lilla mössan som hon fick av fina Marie!
Annars så hänger vi mycket med mammagruppen. Vi promenerar, fikar och umgås. Vi passar på att besöka gammelmormor och gammelmorfar mycket, då de verkligen uppskattar att få hänga med Olivia. Och annars så myser vi, ammar och hänger på golvet tillsammans.
Mitt lilla mjölkmonster.
Nä, nu är det dags att runda av här och ägna sig åt skrotten som ligger på golvet och håller på att kinka ur. Ville mest bara skriva att vi har det riktigt bra. Och att vi kommer tillbak till bloggvärlden. När tiden börjar räcka till igen.
Varmaste kramar till er!
