Den här tunikan sydde jag igår. En mjuk mjukistunika i två utav mina favorittyger. Den ska till en treårig tös, som jag antar kommer gilla den.
I dag ska jag till läkaren. Och egentligen är det väl inget mer med det. Om det inte vore för att det står så himla mycket på spel just nu. Mer än jag låtit komma till känna i bloggen. Och jag kan bara hoppas på att jag blir tagen på allvar, och får den hjälp jag behöver. Något som absolut inte är självklart!
Jag kan i och för sig peppa mig med att lilsis och skrotis ska sova här i natt, och så fort jag kommer från läkaren så kommer de hit. Det blir riktigt nice.
Sen ska jag göra en lite annorlunda sak i morgon. Kan inte riktigt avslöja nu vad det handlar om. Men jag kommer nog att göra det så småningom. Men i vilket fall så är jag nervös för det med. Så helst önskar jag att det var torsdag morgon just nu, och att allt vore över. Fast så är det inte.
Det är bara att blunda och köra på. Hoppas på det bästa och om det inte blir bra – bryt ihop och kom igen.
Nu kör vi!
Hoppas det gick bra hos läkaren och att du får den hjälp du har rätt till.
Kom ihåg att du är fantastisk! Kram!
Tack Carola! Det gick faktiskt bättre än jag trodde, och jag fick den hjälp jag behövde! Tack, fina du!
Kramar!
Jag håller mina tummar så hårt jag kan att läkarna tar dig på allvar. Hoppas så att det har gått som du har velat idag och att du myser riktigt med syster o systerson därefter.
Kram
Tack Madde! För stöd och pepp. Och tack vare tumhållning så gick det vägen, det gick riktigt bra, och jag får den hjälp jag behöver =)
Kramar!