Om att vara hemma, fast ändå inte.

Jo, nu har jag sluppit ut från sjukan. Det blev ingen bronkoskopi, utan lungan har klarat att vidga sig själv. Gött för mig liksom. Och för alla andra, som slipper oroa sig. Och för läkaren, som slipper göra det.

Fast hem-hemma är jag inte. Nej, jag spenderar ett par dagar hos lillasyster och lilla O. Eftersom pappa Emil är på kurs så ville de ha lite sällskap, och det var jag inte sen att haka på.

Så vi passade på att göra egen sushi! Så himla gott, lätt och roligt. Dock blev de en aningens starka. Jag hade lite dålig koll på hur mycket wasabi jag skulle ha på i rullarna. Och vattenglasen fylldes på både en och två gånger. Men ändå, jäklarns vad gott det är!

Både fint och jäkligt gott! Fast det blev ganska mycket. Så vi kunde lätt äta det i tre omgångar. Och slänga lite.

Sen borstade vi tänderna:

Och nu tänkte vi gå och sova! För i den här familjen börjar morgonen vid fem-sex tiden. Och då är det bra om man hunnit somna innan dess.

Godnatt på er!

6 kommentarer till Om att vara hemma, fast ändå inte.

  1. Mmm va gott. Min mamma och jag har gjort sushi två gånger och den andra gången tog mamma i supermycket wasabi så vi kunde knappt äta dem. Ett roligt minne i alla fall =)

  2. Å, sushi är kanongott! Lyckades oxå med att överdosera wasabin sist! :-) men det är bara stå ut! Gott är det ändå!!! Hoppas att du mår bra! Kram

    • Haha, ja, det är ju så himla lätt att överdosera. Tänkte att jag bara strök på litelitegrann, men tydligen så räckte det och blev över ;)

      kram!

  3. Woow! Vilka fina sushis… det ÄR verkligen gott! Skönt att du fick komma hem utan bronkoskopi också. Och hoppas att du mår ”okej” nu! :)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s