Heja heja.

Heja, heja ni! Ni är så fantastiskt duktiga på att rösta, och det gör mig så jäkla glad och varm i hjärtat. Tusen, tusen tack till er som tagit er tid och ”gillat” min bild HÄR. Än finns det gott om tid kvar att rösta, så fortsätt att gilla – och sprid gärna ordet om ni vill.

Det handlar absolut inte om någon välgörenhet eller liknande. Utan det är rent själviskt faktiskt. Men jag tycker faktiskt att jag skulle vara värd det. Bara att ha råd att följa med lillsis till Liseberg och åka järnet för en kväll, bara det skulle ge mig så mycket. Och sen är det en medicin, som jag i dagsläget inte har råd att hämta ut (inte livsviktig), som jag verkligen skulle behöva hämta ut – och det skulle jag kunna göra om jag fick inte lite mera cash.

I dag gick jag till soc för att en gång för alla skälla ut dem och säga att detta absolut inte fungerar längre. Att jag dels inte har någon mat, att jag inte kan hämta ut mediciner och att jag knappt kan betala hyran. Men när jag kommer fram dit så har de stängt kontoret pga ombyggnationer, och öppnar först i mitten av augusti igen. Och då min handläggare vägrar ringa upp mig, trots otaliga meddelanden om att hon ska återkomma till mig – så börjar detta kännas en aningens hopplöst.

Har två strategier kvar, och ska testa dem i morgon. Om inte de fungerar så vet jag inte vad jag gör. Då får jag nog vända mig till pressen. Och till chefen. Och till alla. Man måste faktiskt äta!

Annonser

4 responses to “Heja heja.

  1. Herregud. Ring pressen IDAG!!!!!!! Så här får det fan inte gå till. Du kan ju inte svälta, bli bostadslös och medicinlös. Det är ju absurt!!!!!!

    Tveka inte att kontakta pressen, bara gör det. Jag känner en bra journalist om du vill. Eller smäll upp det på alla tidningar, ordna en presskonferens hemma hos dig där du bjuder in GP, GT, Expressen och Aftonbladet. Då kanske det händer något. Helt sjukt och jag vet inte ens vad jag ska säga. Galet är vad det är…

    Massa styrkekramar.

    • Jag skulle ringa pressen, om jag orkade, men jag orkar inte, och vill inte. Och tycker definitivt inte att det ska behöva vara nödvändigt. Jag vill inte vara med i tidningen och jag orkar inte prata med journalister. Jag vill bara att det ska lösa sig och att jag får vara ifred och leva någorlunda drägligt.

      Men det är verkligen helt fruktansvärt galet, och jag vet knappt vad jag tar mig till snart. Men det bara måste gå, på något sätt.

  2. Jag blir helt ställd… det här är ju VANSINNIGT!! :S (har läst ikapp en hel massa nu, har hållit lite koll via telefonen, men inte så bra…) SHIIIT hur kan det bli såhär!? :( :(

    Jag har i alla fall röstat på din härliga bild nu!! KRAM!

    • Jag vet faktiskt inte hur det kan bli såhär. Men det är helt omänskligt och så fruktansvärt jobbigt. Att inte bara kunna leva på som de flesta andra. Och att känna sig så liten och dålig. Blä för det!

      Och tack, tusen tack för din röst! =)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s