Att blogga kort.

Egentligen så hade jag planerat upp för en lång-bloggning ikväll. Men det blir inte alltid som man tänker sig. Och för att förklara detta så får vi bege oss flera veckor tillbaka. Till då en liten O helt plötsligt började ha en massa oförklarlig feber. Och fram till idag, då vi i två omgångar fick besöka läkarhuset för att till slut få konstaterat att liten O har en elak öroninflammation-

Det förklarar ju inte själva o-bloggandet ikväll. Men om vi säger såhär, liten O har haft vääääldigt svårt att sova de senaste nätterna, så svårt att mamman till O börjar se i kors av trötthet. Så självklart sa jag att jag kunde ta nattpasste hemma hos familjen. Eftersom pappan i familjen jobbar två veckor i sträck nu, och också behöver sin sömn.

Men liten O var nog så orolig i kroppen och knoppen efter alla turer med läkare och sköterskor. Som ska titta i öron, ta urinprov, känna och klämma. För han ville inte sova! Han skrek, och skrek, och skrek, och… ja, ni förstår, skrek. Även fast han fick ligga i vagnen, fick ligga i mammas famn, fick ligga i mosters famn, fick ligga i pappas famn, blev vaggad i famnen medan mamma lullade runt i huset. Men nej, liten O skulle bara inte sova.

Till slut så tog jag och bäddade ner honom med tjockaste täcket i vagnen och promenerade rakt ut i kvällsluften, allt medan jag sjöng ”Trollmorsvisan” för honom. Och då, då började han tagga ner. Och ganska så snart så sov han faktiskt, hickandes av allt gråt. Så då tog vi oss en liten promenad, för att säkerställa att han verkligen sov. Därav att jag int orkar blogga nu. Inte någon lång-blogg.

Ossian och lilsis i väntan på läkaren.

Här fick moster vara ”the bad guy” och hålla O medan läkaren kollade öron…

Nu har lillskruttis i vilket fall fått sin första kur penicillin, en alvedon och lite nässpray, så nu hoppas jag att han sover gott natten igenom. Så att hans moster kan få vila lite med. Men om det inte blir så så är det så. Det finns ingen annan som jag hellre skulle sitta uppe med en hel natt just nu. Bara han inte har ont, eller är ledsen.

Nu blev det ju en ganska lång blogg, och en ganska så ”bebis-gullig” blogg, och en ganska så ”spretig” blogg. Men det är så mitt liv har varit idag, väldigt lång, väldigt bebisgullig och väldigt spretig.

Hur har er dag varit? Spretig och lång kanske?

Annonser

One response to “Att blogga kort.

  1. Åh, stackars liten…..hoppas det hjälper. Det är så jobbigt när de små har så ont, lillskrutten…. :( Vilken tur att han har såna fina föräldrar och en toppenmoster som kan ta hand om honom mitt i eländet :)

    Ha det så bra och pussa på honom lite extra :)

    Kram!!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s