Solnedgång.

Och tiden, den där rackarns tiden. Som bara springer iväg när jag försöker fånga den. Det här med att ha skaffat någon att kära ner sig i, det är en riktig tidstjuv, men en jäkligt mysig en.

I tisdags kväll kokade jag en räksoppa, bredde smörgåsar och packade ner filt i en ryggsäck. Sen hämtade D upp mig efter sitt jobb och sen for vi ut till Ornäs för en tur på långfärdsskridskor. Och det var så fint, så mäktigt, så mysigt och ja, helt underbart!

Vi hittade en liten glänta på en ö, där vi bredde ut filten och dukade upp soppa och smörgås. Där satt vi och såg på när solen gick ner bakom träden, samtidigt som sjön sjöng för oss. Så himla magiskt!

Men det var nog sista turen på sjön. För när den sjunger, det är ett tecken på att det börjar smälta och bli vår. Så samtidigt som det är väldigt fint och magiskt, så är det en smula läskigt. För man hör tydligt hur det knakar och smäller till när det bildas sprickor i isen.

Nu har jag precis varit  och tränat, så jag sitter här med en skål bär och keso till mellanmål. Sen ska jag iväg och terapia, sen förbi mina morföräldrar och avsluta hos Emsi och Emil där jag ska ha Ossian i natt så att Emma får sova lite.

Just nu så går mitt liv lite i hundratio, och nog för att det är väldigt skoj, men känner jag mig lite halvsliten. I helgen ska jag och D ut och åka skidor, men jag tänker insistera på lite film och mys-tid med. Kanske lägga ett pussel och dricka lite te. Bara vara.

Det behöver man också, ibland.

Annonser

4 responses to “Solnedgång.

  1. Låter hur mysigt som helst och jag tappar hakan när jag läser att du promenerar, åker spark, cyklar och nu åker skridskor. Underbart ju. Har du inga men efter tiden i rullstol som hindrar din rörlighet?

  2. Eller hur! Det är minst lika magiskt det, att jag faktiskt orkar, fixar och pallar med de här sakerna =) Men jo, några efterverkningar har jag av olyckan. Jag har problem med ryggen, vilket gör att jag har svårt att sova, inte kan lyfta allt för tunga saker och äter fortfarande ganska så starka värktabletter. Och sen har jag inte full känsel i högerbenet ännu, utan det är lite domnat. Men som sagt, petitesser i sammanhanget ;)

  3. Jag håller med Ica, tappar också hakan…Från rullstol till skridskor liksom…..Vad hände där? Jo, det är din hjärnvilja, ingenting annat. Helt fantastiskt att se och läsa, bilderna är så fina. Magiskt verkligen, på mer än ett sätt. Åh GUD så nyfiken jag är på D. AAaaahhh, vill träffa karl…..NU!!!! ;)

    Kramar

    • Hahaha, du får allt ge dig till tåls! Men tids nog så ska vi väl hitta ner till Götet med. Och ja, nog är det märkligt att jag står på benen. Men nått annat fanns verkligen inte!

      Kramar!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s