Spöstraff.

Lite spöstraff borde det vara på att inte blogga på så här många dagar, när man egentligen har haft uppslag och inspiration. Men orken, ni vet, den stora ooooorken. Den fanns visst inte. Den finns visst inte. Men det var det där med spöstraff.

Jag mår bättre i min mage. Den gör inte särskilt ont. Sen jag kom hem från sjukhuset så har jag endast belönat mig med två alvedon, vid två olika tillfällen. Men den är heller inte o-ond. Det går ju liksom inte att sova. Jag brukar sova på mage. Nu är det mer ett evigt vridande och vändande mellan sida (typ tio sekunder), rygg (tio minuter), sida (åtta sekunder), toucha magen (ÄR DU HELT FRÅN VETTET), rygg tio minuter… and so on. Tröttheten, jag säger bara det – tröttheten.

Och sen fick Emma och Emil elfel på sitt hus. Så jag har varit barnvakt i ett dygn, och haft inneboenden hos mig. Otroligt trevligt. Men en aningens uttröttande. Men trots uppsprättad mage, trötthet och allmän obehagskänsla så kan jag såklart inte låta bli att kuta runt efter den där lilla hjulbenta pajasen och glädjas åt hans upptåg.

Ovant har det varit för honom dock att jag inte kan lyfta honom lika mycket som jag brukar. Ovant för mig med. Jag saknar det. Långkramarna och böket i famnen. Men snart så! Så fort magen är lite mer tålig.

Skrotisen har fått helt nya converse. En vän har handlat hem från USA.

Idag ska jag på anställningsintervju. Och ringa om ett annat jobb som jag fått nys om. Och sen är det bara att hålla tummarna. Det borde gå bra.

Ett annat borde är att jag borde städa. Men jag oooorkar inte. Och slå in paketen till lördagens sexårs-kalas, och sy lite på kostym till lördagens 150års-kalas. Och förbereda ett jobb. Och cykla till mors jobb för att skriva ut CV. Och ringa bostadsbolaget om den jävla människa som röker (!?) typ varje dag i trapphuset. Ooooorka.

Nå, om en timme kan jag börja. Nu dricker vi kaffe och tar det lugnt. Läser lite bloggar och dagens tidning. Det hinns med.

Annonser

2 responses to “Spöstraff.

  1. Fina du! Orken kommer tillbaka… när den är redo. Jag tror att kroppen säger åt dig att vila! Och att njuta av det som går att njuta av. Lilleman och kaffe och vårsol och sådär. KRAM!

    • Jomen, visst är det nog så. Jag måste lära mig att börja ta det lite lugnt också, att tillåta mig att ta det lugnt. Idag är det soffhäng som gäller =)

      Kram!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s