Glappet.

Jag har ju börjat nu, på det där jobbet. Och det är skoj, verkligen megaskoj! Men ni förstår hur trött man blir, när man inte jobbat på jagvetintehurmånga år? Så jag är lite knakig, brakig, ontig, tröttig och allmänt schleten… men vid otroligt gott mod ändå.

Idag for jag till VC för att få agrafferna efter operationen utdragna. Och det gick väl inte direkt som jag tänkt mig. Alltså precis som det brukar. Tjugofem stycken häftklamrar hade de häftat ihop min mage med. Och igår tog jag sista Fragmin-sprutan (blodförtunnande), och idag var det dags för agrafferna.

Men jag tål inte tejpen som de lagt om såret med, så jag hade fullt med utslag runt hela såret. Och sen hade det visst blivit en liten infektion i såret, så det var allmänt geggigt och varigt. Och för att toppa det hela så gick såret upp (!) när de tog bort de översta agrafferna. Så nu har de försökt tejpa ihop såret med sårtejp, lagt ett förband med antibiotikacreme och själv ska jag starta en antibiotikakur, allt för att försöka få det att läka ihop.

Om vi säger såhär, det var lite bristfällig information om vad jag fick/inte fick göra efter operationen när jag åkte hem från sjukhuset. Nu är jag strikt förbjuden att lyfta något tyngre än ett paket mjölk. Jag har kånkat runt på Ossian, cyklat, promenerat, handlat mat och jagat barn. Det skulle man visst inte riktigt göra. Nu vet jag det.

Så nu på eftermiddagen så bäddade jag faktiskt ner mig i soffan under täcket och somnade till ett avsnitt 24. Vaknade två timmar senare med en känsla av att jag försovit mig, av att magen var avgrundshungrig och att jag frös. Nu har jag fyllt på med lite mat, bytt om till pyjamas och hämtat täcket. Nu tänkte jag fortsätta vila i soffan, och hoppas på att min kropp vill läka.

Man kan ju liksom inte gå runt med ett hål i magen. Det fungerar inte.

Annonser

6 responses to “Glappet.

  1. Hål i magen av både hunger och av operation, då är det illa du! Men det ena är ju ändå relativt lätt avhjälpt, det andra kanske tar lite tid… kan nog vara bra om du låter bli att bära ett tag framöver då… Du måste vara rädd om dig, finaste!

    Sheena blev verkligen glad när hon fick paketet, ”är det till mej?!” frågade hon och hennes ansikte lyste som en liten sol. Och när hon såg de fina svamparna så jublade hon ”jag har fått en svamptröja!”
    Verkligen härliga färger i den, och så mjuk och skön! Tack!!!

  2. Usch då…nu gäller det att du plockar fram envisheten o använder den för att hålla dej stilla och läka!
    Kryakramar!!!

    • Åh, jag vet. Och det är så svårt! Jag får liksom hejda mig säkerligen tusen gånger per dag för jag är på väg att lyfta något, dra något eller göra någon annan gymnastisk övning ;)

      Kram!

  3. Nu får du allt ta och vila ikapp dig. Man ska INTE lyft direkt efter en operation!!!! Fast du är ju du <3

    • Jag vet, jag är ju jag. Och lite smärta har väl ingen dött av ;) Eller jo. Men du vet… Nu lyfter jag inget mer iaf.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s