Missnöjet.

Min mage kommer aldrig att bli sig lik. Jag är verkligen jättemissnöjd med hur de sytt ihop mitt sår. Det ser klumpigt ut, fult, knöckligt, gropigt, snett och äckligt. Till och med sköterskan som tog bort agrafferna igår tyckte att det var fult och klumpigt sytt. Och jag är så missnöjd.

Jag har många ärr på min kropp. Ärr som jag varit tvungen att lära mig att leva med. Ärr som påminner om övergrepp, både sexuella och fysiska. Ärr som påminner om svåra sjukdomar. Jag behöver verkligen inte ett till. Jag vill verkligen inte ha ett till.

David sa det att folk inte kommer att bry sig om det, om det nu skulle vara så att de ser det. Men det är inte det jag är orolig eller mår dåligt över, det är det faktum att JAG, och endast jag, inte tycker om det på min kropp. Jag kan inte acceptera att min mage ser ut som den gör just nu.

Jag vet att det är väldigt tidigt att sia om hur det kommer att se ut i framtiden, men jag är helt klart orolig. Och jag vet inte vad jag vill ha sagt med det här inlägget. Mer än att jag är missnöjd med min mage, och min nya hårfärg och således värnar om mina nerver genom att smutta på en kopp te och tänka värmande tankar. I morgon är en annan dag. Varje dag.

Annonser

11 responses to “Missnöjet.

  1. Jag kan förstå hur du tänker… man vill ju inte ha ärr som man inte känner att man kan trivas med. Du får ge det lite tid och se hur det blir, blir det inte bättre kanske det går att fixa till? Jag har inte så stor koll på sådant men nog tycker jag att det borde gå att fixa till åtminstone en del om det inte blir bra från början.

    • Jag hoppas också att det går att ordna, om det nu är så att jag fortsätter att känna på samma sätt. Och jag antar att tiden är den enda som kan utvisa det. Den där jäkla tiden. Jag vill veta nu!

  2. Åh, jag förstår hur du känner. Jag har också en massa fula är, då jag verkar ha dåliga anlag för sånt. Ett ärr som bara skulle vara några cm, är flera flera cm på bredden och längden nu över bröstet. Och likadana är dom på magen. Står utåt och ser ut som skit. Folk säger att ingen bryr sig ändå, utom du själv. Ja, exakt, man bryr sig själv. Men jag tror att med tiden så kommer det kännas mindre och mindre. Och det får påminna dig om vilken stark människa du är, som gått igenom alla dessa saker och gjort dig till den du är. Känner inte till någon som verkar vara så tuff som du. En kram till dig från mig!

    • Ja, jag har också ganska så dåligt läkkött. Det blir gärna lite större, lite rödare och lite bredare. Inte alls skoj. Och jag antar att jag kanske kommer att känna mindre för det när det får läka till sig lite. Men just nu så känner jag sånn avsky för det att jag liksom drar mig för att byta om, för att visa mig med bar mage och för att känna hur ärret känns. Blä för det!

      Och tack, tack för dina fina ord. De betyder mycket ska du veta! Kramar

  3. Åh vad ledsamt… :( Känner så med dig.

    Önskar jag var hos dig, då skulle jag bara hålla om dig en liten stund…. <3 <3 <3

    • Ja, det är absolut inte skoj på en fläck. Men jag hoppas att det kommer kännas bättre och bättre med tiden. Annars får jag försöka undersöka möjligheterna att få det ”fixat”. För jag tror helt ärligt att detta inte kommer att läka snyggt.

      Kramar!

  4. Trist att det blev så! Om det inte blir finare, hör dels av dig till ditt försäkringsbolag men också till vården för att se om de kan göra det finare.
    Ditt yttre må ha många ärr men du verkar ha en helt fantastisk insida!
    Kram

    • Tack Annelie, tack för dina fina ord. Och jag ska absolut kontakta mitt försäkringsbolag. Med lite tur är detta något som de kan åtgärda inom vården, om jag nu skulle vilja åtgärda det.

      Kram!

  5. Förstår att det känns förjävligt rent ut sagt..!
    Som någon annan skrev; kolla med försäkringsbolaget. Jag tror jag berättade för dig en gång om mitt lilla ärr på knät. Jag fick det när jag sprang in i ett staket och sydde tre ynka stygn men fick ut en ganska rejäl summa på försäkringen (?!) jag har ju inte direkt känt att det behöver fixas;-) men kanske vill du någonhåbg göra nåt åt ditt ärr.
    Om inte annat kanske ärret kan vara en (otacksam) påminnelse om att du är den starkaste tjejen som finns, Johanna som klara allt!

    Många kramar!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s