Måndag.

Så var det åter måndag morgon. Och jag har haft en sån där hemsk natt. Med världens mensvärk. Och jag menar verkligen världens. Så från klockan ett till halv sex låg jag och ömsom kräktes, ömsom vred mig i smärtor och ömsom sprang och värmde vetekudden i hopp om att det skulle hjälpa. Jag tog till och med en morfintablett, men inte heller den hjälpte. Usch! Men nu är det bättre.

Och gudars vad skönt det var med en ledig dag igår. Hela förmiddagen spenderades på sofflocket där jag kollade på film. Sen satte jag mig vid symaskinen ett par timmar. Något som jag inte haft tid med på någon vecka.

På eftermiddagen följde jag med min mor till hennes bästa vännina. Hon har tre barn, varav den största tösen är en god vän till mig. Men det är så att mamman har drabbats av en tidig Alzheimers och är i mångt och mycket på en bebis-nivå. Så mor min ville ha lite stöd för att orka med besöket, och självklart ställde jag upp på det, familjen är ju vänner till mig med. Men det är verkligen en otroligt grym sjukdom. Otroligt! Min vän, hennes dotter, ska ha sitt första barn nu i sommar, med vetskapen att hon förmodligen inte kommer ha någon mormor till barnet vid det tillfället. Och om hon mot förmodan skulle ha det så kommer mormodern inte att förstå eller kunna uttrycka sina känslor kring barnet. Det är så otroligt sorgligt. Men det var fint att vara dit och besöka henne. Hon kunde till och med sitta uppe en liten stund i sin rullstol, och även fast hon inte kan säga något som man förstår så såg man på blicken att hon kände igen mamma och mig.

Tråkigt nog så reagerade jag på något hemma hos dem, så kvällen spenderade jag i soffan med inhalationer och en kopp te.

Idag är det återigen dags för omläggning av såret. Tyvärr så tror jag inte att det blir en särskilt positiv omläggning då såret har vätskat och varat väldigt mycket över helgen. Så jag misstänker att det kanske är dags att byta antibiotika. Men det får vi se, det är ju inte upp till mig.

Hoppas ni får en skön dag idag, mina vänner!

Annonser

2 responses to “Måndag.

  1. Men usch, du brukar väl inte ha sådan mensvärk… Hoppas det är ytterst tillfälligt. Och aldrig mer kommer tillbaka.
    Ja det är en hemsk sjukdom, fruktansvärt att inte kunna komma ihåg och bara tyna bort sådär. Vet hur det är att ha en sådan anhörig, tyvärr. Det är så maktlöst att stå bredvid och inte kunna göra någonting som förbättrar situationen.

    Hoppas också att det var något högst tillfälligt du reagerade på därhemma, och att lungorna är i fin form idag igen. Och skit att såret spökar så. Ännu mer antibiotika, hur mycket sånt ska din kropp ha?????

    Stor kram <3

    • Nja, någon gång då och då får jag sån där avskyvärd värk. Men det är inte ofta, så jag ska inte klaga. Oftast går det faktiskt rätt bra.

      Och ja, det är en helt avskyvärd sjukdom. Det är så sorgligt att se en så aktiv, omtyckt och härlig personlighet försvinna och bara vara ett skal.

      Kramar!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s