Om allt, och inget, jobb och 140 mil i bil.

Nu är jag hemma igen. I min lägenhet, i min soffa, under min filt. Och jag är trött som bara attan. På fyra dagar har vi kört 14o mil, jobbat två dagar, varit på ett tvåårskalas, ett 30-årskalas och ett 85 års-kalas, samt besökt en nationalpark.

I och för sig så avverkade vi tvåårskalaset och 30-årskalaset på samma gång, då det var mor och son som fyllde år. Och nationalparksbesöket sammanföll med 85-årskalaset, då vi hade henne med oss. Men ändå. Mycket.

Det var min ”faster” (som inte är faster, men ändå känns som faster bara att det fattas en bror emellan, eller nått) som fyllde 85, och vi tog med henne för att besöka Skäralid, som är en del av Söderåsens nationalpark. Ett helt fantastiskt ställe som bjuder på en naturupplevelse utan dess like.

40 meter höga träd.

Efter en promenad i parken intog vi restaurangen Skäralid, där vi bokat bord för födelsedagslunchen. Bland det godaste jag ätit – for real. Varmrökt lax med färskpotatis låg på min tallrik. Och trots att portionen var i största laget så rensade jag tallriken. Väl värt varenda krona! (även fast jag nu blev bjuden…)

Annars har jag tragglat med allergi och sårläkning. Varav den första varit ett riktigt aber denna helg. För i skåne hade våren fullkomligt exploderat. Så nu har jag skavsår under näsan av allt snytande, och mina ögon är blodsprängda av allt kliande. Men det är bara att gilla läget. Det går över.

Något som inte går över är känslan av att jag fortfarande a v s k y r mitt äckligt fula ärr som jag berikats med på magen. Nu har det i och för sig börjat läka ihop, efter två antibiotikabehandlingar och dagliga omläggningar. Men det är så fruktansvärt fult, äckligt och jag vill bara inte ha det! Och jag orkar verkligen inte gilla läget. Jag vill inte gilla läget. Jag är inte bekväm med hur det är och ser ut. Blä, blä, blä. Bara så ni vet.

Nu ska jag ta reda på tvätten och hälla i mig en kopp kaffe. Sen ska jag ta mig ut på altanen och plantera tomatplantorna jag köpte av min fasters granne igår. Det blir fint det!

Annonser

3 responses to “Om allt, och inget, jobb och 140 mil i bil.

  1. Å, det var en lång resa! Kul att du är tillbaka! :-) Skäralid är verkligen magiskt!!! önskar att det inte vore så långt dit!
    Kram
    Extrakram för det eländiga såret/ärret :-(

  2. Men åh, var i Skäralid i lördags, tänk vad glad jag skulle blivit av att se en Johanna spatsera omkring där :)

  3. Äckliga ärr måste man inte gilla :( men allt annat lät i alla fall fab! :)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s