Att vilja så mycket mer.

Jag vill träna, mer än att bara promenera och göra lite spontana styrkeövningar. Jag vill träna som jag gjorde förut.

Jag vill hinna med att sy mer än jag gör nu. Sitter och funderar på en beställning av lite symaterial, men vill inte göra den förrän jag hittat den där tiden som just nu inte finns.

Kanske några fler dalahäst-tröjor?

Jag önskar mig mer tid med David. Fara ut med båten, göra utflykter, gå i skogen, bara vara och prata. Inte mötas upp efter jobb, urtrötta och urlakade, äta en snabblagad middag, på sin höjd ta en promenad och sen försöka tanka så mycket tillsammans-energi som möjligt innan man bara måste sova för att orka dagen därpå.

Jag önskar mig sommarlovsdagar med Ossian. Där vi kan leka i sandlådan, prata med hästarna, fara till badstranden, plaska med vatten, promenera planlöst i trädgården och prata om allsköns strunt. Höra honom utveckla sina tankar i ord, som faktiskt blir mer och mer begripligt. Se honom utvecklas mer och mer motoriskt och sakta men säkert gå från att vara bebis-barn till att bli en egen liten individ, ett barn. Innan han ska skolas in på förskola.

Jag önskar mig mer tid i köket. Att baka, ta vara på örter och grönsaker som odlas på balkongen. Safta, sylta och göra marmelad. Fylla upp frysen med hembakt bröd och goda pajer, som man sen kan tina upp en kall decemberdag.

En del av förra årets saftande.

Sen vill jag åka. Åka till Göteborg och hälsa på alla fina vänner där. Nanna och Marie, jag saknar er så det smärtar. Jag vill fara till Stockholm och träffa finaste Frida, min saknade Elisabeth och alla andra som skulle vara så skoj att hälsa på. Jag vill åka till Skåne-land och hälsa på Liv och gänget. Och jag vill fara till Linköping och isolera mig med Lina och bara prata, prata, prata.

Men samtidigt så är jag rätt stolt över mig själv också, och nöjd med hur jag har det. Jag har gått från en fyra år lång sjukskrivning till att jobba fulltid, och lite mer, på nolltid. Jag har precis genomgått en stor operation av magen. Min allergi är faktiskt rätt jobbig just nu. Jag har slutat med mina antidepresiva mediciner. Vi är i ihopflyttartagen, och min lägenhet är rätt rörig, trots det står jag ut. Och jag har faktiskt börjat smygträna lite, när allergi och lungor tillåter. Och just ja, en bruten arm har jag ju med just nu. Så jag är rätt nöjd och stolt med mig själv. Jag klarar av. Och jag gör nog. Allt det andra kommer att komma. Inom sinom tid.

Och på torsdag ska jag och älskade systeri på P&L. Det ser jag fram emot. Så otroligt mycket. Regina Spektor, Den svenska björnstammen, Mumford and sons, Laleh och Veronica Maggio. Alla på en och samma kväll. Det kan bara inte bli misslyckat.

Annonser

8 responses to “Att vilja så mycket mer.

  1. du gör MER än nog! Du är en sån inspiration ska du veta! Jag tänker ofta på dig. Och hur du ständigt hittar det positiva och ser framåt… f.a.n.t.a.s.t.i.s.k.a. du!

    • Tack för de fina orden! Måste verkligen komma ihåg att stanna upp och komma ihåg, veta var jag är. Så lätt att glömma. Tack! Kram!

  2. Håller med JoHo – det här inlägget gav hopp…då man är mitt uppe i en sjukskrivning där man tänker HUR ska det blir, ska jag nånsin kunna göra mer än det pyttelilla jag kan göra nu – då är det skönt att höra – om att det kan komma tillbaka om ett – två – tre – fyra – eller ännu fler år. Men jag förstår känslan, man vet var man varit och vart man vill tillbaka! <3
    Kram

    • Absolut! Man kan alltid komma ikapp och igen. Kanske inte på samma sätt, och det kan ta tid. Men det går. Håll i! Kram

  3. Åh Johanna vilken resa du har gjort senaste tiden, är så himla glad för det och dig och er :)! Saknar dig och vill också hänga, igen. Du finns i mitt hjärta och jag tänker ofta på dig, fina vän.

    • Tack Frida! Tänker så på dig med, och önskar mig lite mer tid. Men det kommer – den där dagen då vi kan ses igen, hänga och prata. Saknar dig. Kram!

  4. Så fint jag vill

    Johanna!
    Åh jag längtar så mycket efter dig också ska du veta! Prata och dela både det som roar och oroar, som du skrev.
    Kan verkligen relatera till känslan att vilja mer än man hinner och kan. Befinner mig nästan ständigt i det. Tycker du är HELT fantastisk i vad du är och gör! Allt du tar dig för och genomför trots hinder som dykt upp på vägen!
    Hoppas vi kan ses dom Datumen du skrev. Vågar inte lova något än es vi håller semestern ganska öppen. Ev blir det nån sista minuten resa i juli.
    Vi får ta och höras på telefon snart Johanna tycker jag. Uppdatera oss!
    Kram i massor

    • Jamen eller hur! Alltid känslan av att vilja mer, även fast varken tid och ork räcker till. Fast man kanske bara ska tänka lite mer på det faktum att man faktiskt vill, och har drömmar. Stackars de som inte ens har det.

      Jag kan inte heller lova de där datumen. Men jag hoppas. Och om det blir så vore det så fint. Annars, en annan gång.

      Sms;ar dig om prattid. Det borde vi ju kunna få till. Kan man tycka.

      Världens kram!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s