Nattsällskap.

Vi är i Linköping och hälsar på lillebror/morbror Kristoffer. En kortvisit kan man säga. På måndag är det ju vardag igen, med jobb och förskola. Önskar att jag hade lite mer tid här för att hälsa på kära vänner. En annan gång.

Emma sover på madrass på golvet. Och jag och Ossian delar på sängen. Ligger här och lyssnar på när han andas tungt. Samtidigt som en liten skrutt pickar från insidan av min mage. Så otroligt mysigt.

20121019-223257.jpg

I onsdags eftermiddag fick jag plötsligt feber och kramper i magen. Så det fick bli en tur till akuten. Usch och fy så jobbigt det var! Innan jag fick reda på att allt var bra. Lill-skrutt låg där inne och sparkade med benen och höll för ögonen, som att hen blivit väckt och inte alls ville bli kikad på. Men jag höll nästan på att börja gråta av lättnad.

Dock håller kramperna i magen i sig. Och går de inte över så måste jag åka in igen, eftersom det kan vara början på ett nytt tarmvred. Men det hoppas vi på att det inte är.

20121019-223109.jpg

Nu säger vi godnatt härifrån. Hoppas ni får sova gott! Och tack för alla fina kommentarer som ni lämnar, de värmer gott.

Annonser

7 responses to “Nattsällskap.

  1. Godnatt o sov så gott! Hoppas ni får det bra här i Linköping, jag har hört rykten om fint väder i helgen! Kram o krya på dig!

  2. Välkommen till Linkan! Hoppas ni har det bra =) Kram

  3. Hoppas din mage skärper till sig och slutar göra dig orolig!
    Men tänkte lite… kan det inte vara så att det är tarmar och grejer som flyttar lite på sig? De gör ju det när man är gravid, för att ge plats åt det växande barnet. Och om du tidigare blivit opererad i magen så kan där kanske ha växt samman en del och det nu stramar och gör ont? Jag vet inte, bara funderar. Kram!

    • Det var inte en helt dålig teori, och jag kan tänka mig att den skulle kunna stämt. Fast den gjorde inte riktigt det. Men nästan. Och nu har jag fått lite hjälp. Så nu hoppas jag att den ska hålla ifred på sig!

      Kram!

      • Mmm, såg att min tanke inte stämde, den var just bara en tanke. Skönt att det löste sig iaf, aldrig kul att behöva ha ont. Och du har då haft ont tillräckligt för alla kommande släktled!
        Kram!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s