Ledsna dagen.

Usch, idag var nog dagen då allting föll över mig. Jag har kämpat mot tårarna precis hela dagen, men nu på kvällen brast det.

Detta är nog en av de svåraste sakerna jag varit med om – på sitt sätt. För det handlar inte om mig. Det handlar om mitt BARN, min alldeles egna vilda bebis. Och jag inser att detta bara är början, början på en evighet av oroande.

Varje gång som jag får den där bricanyl-injektionen så krossas mitt hjärta en smula, eftersom jag VET att bebis blir så stressad av det. Och sen när lillskrutt far runt i magen som en pingisboll, helt hög på på bricanyl, så vill jag bara lyfta ur den och göra allting bra igen. Men jag kan inte det.

Och varje gång som jag går ut i matsalen för att äta (har fått dispens för det) så krossas mitt hjärta. Eftersom avdelningen är till för både förlösta och oförlösta. Med betoning på förlösta, eller vääääldigt gravida. Jag känner mig som en alien, utan vare sig mage eller bebis på utsidan. Och alla dessa små levande, underbara, skrikiga och skrynkliga små varelser som är i varendaste hörn och bara påminner mig om vad jag inte har just nu. Och vad som så lätt skulle kunna tas ifrån mig, om det vill sig riktigt illa. Det får mig att bli helt sjuk i hjärtat.

Lilla älskade hjärtat mitt. Jag hoppas att du vet att jag skulle göra precis vad som helst för att du ska må bra. PRECIS VAD SOM HELST. Men det enda jag kan göra är något som får dig att bli så stressad att du far runt som en studsboll, det känns inte bra. Men jag vet också att du uppskattar när jag sjunger för dig om kvällen. När din pappa pratar med dig. Jag vet att du inte tycker om när jag ligger på rygg, när något klämmer om magen och när barnmorskan vill mäta dina hjärtljud.

Jag kommer fortsätta att göra allt för dig. Även om det så krävs att jag blir liggande här till mars månad. Vi kommer att klara detta, tillsammans. Capish!? Och nästa år vid den här tiden kan vi skratta tillsammans när vi minns hur du ständigt kickade bort hjärt-dopplern från din mammas mage. Det blir fint det. Eller hur, hjärtat mitt.

Annonser

14 responses to “Ledsna dagen.

  1. Skickar massor av kramar!!! (och känner igen det du beskriver!) Jag upplevde att helt plötsligt var det lilla pyret i magen faktiskt verklighet – en bebis – som var våran!

  2. Tufft för dig att behöva oroa dig så mycket…och behöva ligga på sjukhus med massa mediciner och bland alla nyförlösta… Håller alla tummar jag har att sammandragningarna ger med sig snarast…

    Många tankar och varma kramar!!

  3. Hej Johanna !

    Läser din blogg o ser hur du kämpar !
    Önskar att du fick njuta av att vänta barn. Som du får kämpa med ditt liv o bebisens liv.
    Håller tummar o tår för er båda !
    Skickar många kramar till er båda !

  4. Man måste få gråta! Den här oron som kommer med graviditet och barn är något verkligen speciellt. Men jag tror inte man kan älska någon så mycket som sitt barn, fött eller ofött. Kämpa på, precis som du gör nu. Jag ber en bön för att allt ska gå bra för er.
    Just det, jag träffade ett barn född i v 24 för några dagar sedan. Nu var hon klart äldre än så och mådde riktigt bra.

  5. Klart det blir bra det! Kram <3

  6. Åh fina, goa ni vad ni får gå igenom. Men jag tror som du säger att så småningom blir detta ”bara” ett minne. Skönt att ni är inne på sjukhuset och att de har er under kontroll. Skickar stora varma kramar!!

  7. Åh vad jobbigt för dig vännen. Så himla segt och ledsamt att behöva gå igenom det du gör. Känner igen dina tankar så otroligt mycket, och den oron släpper aldrig mer. Den finns ständigt där, men i större eller mindre form. Jag hoppas verkligen att de får ner sammandragningarna nu och att du kan fira julen hemma igen. Och att lillungen blir kvar till mars.

    Tusen, tusen kramar <3

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s