Lucia. Och konstiga känslor.

IMG_2109 IMG_2111 IMG_2117 IMG_2121

I morse hade vi lucia-fika-morgon. Egentligen skulle Ossian gått sitt första luciatåg på förskolan, men han är fortfarande sjuk. Så vi gjorde en egen variant hemma. Och det är så lätt (insert ironi av stora mått) att fota honom nu. Han står ju liksom aldrig still. Men han var ju såklart (!!) världens sötaste pepparkaka.

Sen for vi till vårdcentralen med lillskrutten, och han har nog ärvt sin mosters dåliga lungor. För förkylningsastma konstaterades, och fortsatt öroninflammation på båda öronen. Så nu blir det antibiotika och fortsatt behandling av luftvägarna. Måtte detta släppa snart!

Även jag har blivit förkyld nu. Och det känns inte så roligt alls. För det har även på mig satt sig på luftrör och andning. Så det inhaleras rätt friskt just nu. Och som vanligt får lillskrutt i magen sin dos och lever loppan därefter (insert ledsen smiley). Men det är så illa tvunget. Annars kan jag inte andas. Och det är ju faktiskt värre.

Annars så. Jo, sammandragningarna har fortsatt. Onsdag nästa vecka är det dags för nytt ultraljud och ny mätning av livmodertappen, för att se att inte något dragit igång. Och på torsdagen väntar ett samtal på auroramottagningen, om hur allt detta påverkar mig – och vad som kan hända ifall förlossningen sätter igång.

För detta har fått mig att tänka och reflektera en hel del. Speciellt eftersom jag inte hade så mycket annat för mig under veckan som jag var på hospitalet. Min mor är av den där skrockfulla sorten som inte gillar att man har babysaker hemma hos sig innan bebilutten tittat ut, eftersom det kan bringa olycka. Och jag har väl aldrig riktigt sett någon anledning till att ifrågasätta detta, eller agera annorlunda. Förrän nu.

Jag har nog insett att oavsett om jag pysslar med bebisens saker, eller inte, så kan det gå galet. Men det kan lika gärna, eller mer ofta, gå bra! Utan det handlar nog mer om att inte fästa sig vid saker, inte ha för stora förhoppningar och inte gå in för mycket i saker. Men jag är en sån som går in i saker. Jag BEHÖVER det. Även om det går dåligt. För jag behöver ha gått in i det för att kunna bearbeta det. Så är jag.

Så jag tänker lite såhär nu. Om bebis kommer tidigare, så vill jag verkligen ha hunnit njuta av den här före-tiden. Tiden av förberedelse och boande. Känna på små babystrumpor och visualisera sig hur min lilla skrutt kommer att ha dessa på sig. Tvätta alla kläder sju gånger om. Hänga upp, torka och stryka alla sömmarna så att de inte ska skava på lilla bebiskroppen. Prova ut vilket av alla påslakan som ska vara det första som bebis ska sova i. Möblera om i huvudet hur vi ska ha det i sovrummet för att det ska bli bäst för mig (som ska amma om nätterna) och vårat lilla hjärta. För det BEHÖVER jag. Jag är sån.

Så nu tänker jag göra så. Jag vill också kunna njuta. Samtidigt som jag oroar ihjäl mig ifall lilla hjärtat bestämmer sig för att komma ut nu. Samtidigt som jag egentligen inte vet hur det kommer att gå. Så vill jag kunna njuta av att jag är gravid, med en perfekt liten sprattlande vilde, som just nu mår så bra den bara kan. Och jag vill kunna tänka att det kommer att gå bra, att mitt hjärta och jag tar oss ur det här i mars – alldeles utmärkt bra. Även fast jag vet att det kanske inte blir så. Kalla mig naiv. Men jag behöver att det är såhär. För att jag ska kunna må bra just nu. Och jag tror nog ändå att det är viktigast för min lilla skrutt, och för mig.

Så, här kommer en bild på vagnen. The vagn.

IMG_2124

Alldeles sjukt fin är den. Och lätt. Och bra. Precis som jag vill ha den.

IMG_2125

Och den är lite provbäddad. Med ett världsvackert och världsskönt kuddgott (jag vet att det heter örngott, men det är freaking ologiskt!) och första lilla mjukiskaninen.

Och nu har vi nått vecka 26, jag och vilda bebin.

Annonser

10 responses to “Lucia. Och konstiga känslor.

  1. Jättefin vagn Johanna =)! Perfekt ju! Klart du ska boa ordentligt. Man kan inte låta bli sådant och bara gå och vänta på att hemska saker ska hända. Händer hemskheter så blir det ju en del av sörjeprocessen att ta hand om sakerna. Men du är ju i v 26 och varje dag med bebis i magen är ju bra, eller hur? Är säker på att den lilla kommer ligga där många veckor till och sen komma ut till sin mamma och pappa… och sin fina vagn ♥

    • Eller hur? Varje dag är ett framsteg =) Och jag tänker som du att det blir en del av sörjeprocessen att ta reda på sakerna om det nu, mot förmodan, skulle gå galet.

      Kram!

  2. Du är klok du. Jag förstår precis vad du menar. Även fast jag var annorlunda där, och vägrade ha en endaste babystrumpa hemma. Men det är ju JAG det. Vi är ju alla olika och gör saker på våra sätt. Fortsätt med det. Ditt sätt är rätt sätt för dig!! Och som jag sa, jag förstår faktiskt din tankegång :)
    Vagnen är ursnygg, lillbebisen kommer ligga tryggt däri :)

    Massa massa massa kramar <3

    • Ja, men visst är det så – att alla är olika. Och jag säger ju absolut inte att detta är rätt sätt, bara att det är på det sätt som jag behöver göra =)

      Kramar!

  3. Det är klart du ska passa på och greja i förväg! Vare sig du går tiden ut eller ej så är det bra att vara förberedd. Och skulle något knasa till sig, ja då har du fått ha det bra åtminstone ett tag. Bättre ta vara på den lycka som bjuds, om du är med på hur jag menar.
    Jag gissar iaf att bebis kommer ha lite bråttom ut, mest för att hen vill komma på alla hjärtans dag!
    Kram på dig, klappa magen från mig! ♥

    • På alla hjärtans dag? Oj, nja, lite senare får vildingen allt komma ;) Och ja, jag tänker också att jag vill passa på att ha en massa mys medan jag kan =)

      Magen är i full fart as we speak. Så jag klappar om den och hälsar.

  4. Du är klokare än din mor! Att inte ta bebisen till sig som gravid kommer att göra det mycket svårare att ta den till sig när den väl föds, eller sörja om det inte går bra. Helt rätt tänkt!

    Krya på dig!
    Eva

    • Jag förstår hur du menar. Men jag tänker inte att min mamma menar så, att man inte ska ta till sig barnet – utan för henne handlar det mer om hederligt skrock, som kommer från hennes mamma. Jag antar att jag bara inte är lika skrockfull. Eller så orkar jag inte vara det. För jag behöver det där andra. Och jag tänker att man ska göra det som känns rätt, och bra.

      Tack!

  5. Nu måste jag som mor få tillägga en sak. Det handlar inte om att ta bebisen till sig eller inte. Det handlar inte heller om att älska den eller inte. Det handlar enbart om skrock som jag är uppväxt med och att om det skulle gå mindre bra så slapp man ta i tu med barnkläder/saker. Sen har man olika sätt att hantera saker utifrån sina egna förutsättningar. Vilka sätt som är bra eller inte bra är enbart personligt! Jag älskar det där lilla knyttet av hela mitt hjärta redan och längtar såå tills det kommer!

  6. Kloka, fina du! Det är klart du behöver alla de förberedelserna. Och det har ingen som helst betydelse för hur det kommer att gå. Så njut bara så mycket du orkar!

    Jättefin vagn! Kommer ihåg hur jag provkörde hemma med vår vagn. Men en komaskot inbäddad, hihi. Och vad jag saknar bebisrörelser i magen…

    Kram på dig och Gott Nytt År! Det kommer att bli underbart!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s