Graviditetstankar.

Oh well. Nu har vi snart nått in i v 27. Alltså bara 13 veckor kvar av graviditeten, om vilda bebin kommer på utsatt datum. Vilket det ju nu kanske inte är sådär jättestora odds att den gör.

Vecka 27

Livmodern har vuxit och dess översta del finns nu mellan naveln och revbensbågen.

Fostret väger runt ett kilo, och kan vara omkring 37 centimeter långt. Håret kan ha börjat växa ut. Vissa barn kommer att födas med mycket och långt hår, medan andra inte har något hår alls när de föds.

Det finns ännu gott om plats för fostret att röra sig på. Många foster är mer vakna på kvällen, då man kan märka att det sparkar mer i magen. När fostret rör sig tränar det upp sin fysik för att bli starkare i kroppen.

De flesta barn skulle överleva nu om de skulle födas för tidigt. Varje vecka, även dagar, gör stor skillnad. Om barnet skulle födas nu klarar tarmarna av att ta emot modersmjölk. Lungorna har utvecklats mycket, men även om barnet nu skulle klara av att andas luft behöver lungblåsorna ännu mer tid för att utvecklas fullt ut. KÄLLA 1177.

Och nog märks det att vildingen blir större och större. Så även jag. Just idag har vildingen varit väääldigt vaken och alert. Om jag sätter mig ner för att vila, läsa, med datorn så bjuds jag genast på en show där hela magen hoppar upp och ner. Mysigt! Och pyttelite jobbigt, eftersom det är svårt att hitta en bra ställning att vila i.

Vad som också börjar bli jobbigt är att jag ständigt känner mig andfådd och som att jag sprungit ett maratonlopp. Delvis är det för att magen helt enkelt börjar bli stor, delvis tror jag att det beror på att jag har så mycket sammandragningar att magen ständigt är stenhård och därmed trycker ganska mycket och delvis tror jag att det kan bero på att jag har lite klenare lungor än gemene man.

Det är nu så himla mycket svårare att hitta sköna positioner att sova/vila i. Jag bullar upp med kuddar både hit och dit, men det är ändå ett ständigt pysslande, hasande, flyttande och meckande för att få det att fungera.

Och just nu så tror jag att bebis lite är inne i en tillväxtperiod, för jag är nog ständigt lite hungrig. Men jag blir samtidigt väldigt fort mätt – övermätt. Och sen får jag halsbränna på det. Men det går ju över.

Sammanfattningsvis kan man säga att allting börjar bli liite jobbigare just nu. Äta, böja på sig, sova, lyfta, gå etc. Men samtidigt så börjar allting bli väldigt mycket mer verkligt och härligt. Vilda bebin kickar på som aldrig förr och bjuder på show varenda kväll. Och jag har börjat förbereda så smått för vildingens ankomst. Och det ÄR härligt att pilla med små babystrumpor och drömma sig bort en stund. Det hjälper mot det där jobbiga – tusen gånger om.

Annonser

8 responses to “Graviditetstankar.

  1. Vad härligt att veckorna tickar på så sakterliga :-)! Duktig bebis. Och duktig Johanna!

  2. Nu har du gått långt ju =) Ja shit den där andfåddheten är inte rolig. Min lilla krabat gillar att ligga mot revbenen vilket han/hon gjort några veckor så det är svårt att hitta sköna bloggpositioner =)! Fortsätt att pilla på strumpor och ta hand om er ♥

  3. Underbart. På alla sätt :)

  4. Åh ja tiden tickar på, vad skönt. Ibland tycker jag det går lite för fort ;.) hinner inte riktigt med.

  5. Så himla SKÖNT att det tickar på som det ska – med besvär och allt – det är ju trots allt bäst att lilla vildingen blir kvar därinne så länge som möjligt! :) Kram på dig, kämpa på!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s