Förlossningen.

Och igår vid två så drog de igång igen, värkarna. Vid fyra hade jag ungefär fyra minuter emellan dem och de tog i rätt bra. Så jag badade, värmde vetekudde och satt på pilatesboll. Vid sju hade jag ungefär två-två och en halv minut emellan värkarna och då började jag även att må väldigt illa. Så David ringde till förlossningen och de bad oss att genast komma in.

Jag tänkte faktiskt att detta kan inte vara ”det”. För jag tyckte inte det gjorde tillräckligt ont. Visst, jag var tvungen att andas mig igenom de flesta värkarna och visst jag mådde illa – men jag hade ju föreställt mig sjutton resor värre.

Väl inne på förlossningen körde de en ctg-remsa som visade på aktiv och fin bebis, samt ett aktivt och tilltagande värkarbete.

Men, det var det faktiskt inte. Utan det var sånna där fantastiskt underbara (insert en dos ironi) pinvärkar. Värkar som är precis som ”riktiga” värkar, men som inte leder till värstans mycket. Bebis ligger fortfarande för långt upp och jag hade inte öppnat mig.

Så jag fick en dos Bricanyl (värkavstannande), lite smärstillande och en sömntablett. Så fick vi fara hem, sova, vila, äta och vänta på att det startar igång på riktigt. När det nu gör det. Men barnmorskan trodde inte att det var långt ifrån alls. Men jag vet inte jag. Just nu känns det som att jag då kommer få gå över sjutton veckor. Minst.

Innan vi for fick vi dock en ultraljudsundersökning av en förlossningsläkare. Ni vet, med tanke på den lilla magen. Nu vet vi ju om att vi har en vild och ganska så enveten liten filur i magen. Så int tänkte hen visa upp något huvudmått, eller lårbensmått för den delen. Och apparaturen som läkaren hade att tillgå var inte den mest moderna. Så vi får köra in på den riktiga undersökningen på måndag i vilket fall. Men vad hon däremot kunde säga är att det finns gott nog med fostervatten, och bebis får sin näring. Och det var ju det jag ville veta faktiskt. Sen om bebis skull vara lite mindre än medelsvensson, vilket ju skulle vara en förklaring till mini-magen, så gör inte mig det så mycket. Vare sig jag eller David är några bjässar direkt. Och nog känns det lite lugnare att föda ut en trekilos än en femkilos.

Och såhär ser gissningslistan ut so far!

Pappa/Morfar
4 mars vet redan 2980 gram 49 cm

Carola 
14 mars tjej 2865 gram 47 cm

Johanna
16 mars tjej 2940 gram 49 cm

Eva
17 mars tjej 2850 gram 48 cm

Nanna
18 mars tjej 3380 gram 48,5 cm

Eva Skjöldh
20 mars tjej 2310 gram 46 cm

Ida
20 mars kille

Sara
21 mars kille 3160 gram 50 cm

Mia
23 mars tjej 2985 gram 50 cm

Maria-kusin
24 mars

Emma/Moster
25 mars vet redan 3450 gram 48 cm

Therese
27 mars kille

Moster/Gammelmoster
27 mars

Ica
27 mars  pojke  3470 gram

Liwligt
28 mars flicka 3589 gram 51 cm

Mamma/Mormor
28 mars vet redan 3128 gram 48 cm

Elin
29 mars kille 3050 gram 51 cm

Kungen & Majkis
29 mars kille 3130 gram 49 cm

Dorota
1 april flicka 3050 gram 51 cm

Sofia Å
6 april kille

Mormor/Gammelmormor
8 april vet redan 3225 gram 49 cm

Kom igen nu bebis, nu kör vi!

Annonser

4 responses to “Förlossningen.

  1. Jag drömde igår natt att ni fick ert barn. MEN att jag i drömmen konstaterade att det var den 26 mars (inte vad jag gissade). Så får se om jag lyckas gissa rätt, drömma rätt eller har helt fel. ;) Kram

  2. Nehej, då blev det inte mitt datum heller då…. Nåja, jag kanske prickar in längd och vikt :) Pinvärkar är hemska, så onödigt på något sätt. Hoppas, hoppas, du slipper gå så länge till.

    Kram <3

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s