Trött.

Dagarna just nu består tyvärr ofta av en lite smått bedövande trötthet. Olivien är åtta månader. Och har med det entrat separationsfasen med buller och bång. Det är mamma som gäller. Helst bara. Och mest. Och inte tänker hon då äta någonting heller. Förutom amningen. Så vi ammar en gång i timmen. Dygnet runt. Varje dag. Så ja, lite trött är jag.

Men hon är också världens goaste, gladaste, härligaste och skönaste unge! Hon nästan springer fram över golvet när man håller henne i händerna. Hon älskar att bli skrämd. När pappan kommer hem från jobbet. Och att leka med klossarna på lekmattan.

Hon väger 7320 gram och är 66 cm lång. Hon har 62-68 på kläderna och strl 16-17 på fötterna.

20131209-144757.jpg

Det är våran älskade Oliv just nu!

Annonser

4 responses to “Trött.

  1. Hej fina Du!
    Så gjorde min son oxå. Han var duktig på gröt, smakportioner fram till 7 månaders ålder. Sen var det bara ammning som gällde…..skitjobbigt! Jag var så trött att jag knappt höll ihop, fick hjälp på BVC. En ssk förklarade att sonen hade makten på detta sätt, han kände av min stress varje gång vi satte oss vid bordet för att testa vanlig mat. Då visste han att han fick bröstet om han vägrade. Jag provade att låta det gå ganska lång tid mellan mat-försök och ammning. Innan jag erbjöd bröstet, testade jag vanlig mat igen. Tog några veckor men sen gav han upp. Jag fortsatte att amma honom några månader till men sen satte jag stopp. Jag ville helt enkelt orka med att göra saker själv och vara pigg med storasyster. Henne ammade jag inte alls. Hon var bara intresserad av pappa och flaska.
    Kram och ta inte ut dig alldeles – låter inte skönt att amma 1 gång i timmen. Du blir ingen bra mamma/sambo när du är trött.
    Största kramen
    A

    • Ahh… Förstår att det är jobbigt när det finns storasyskon med i bilden. Här är det ju bara jag Oliven och pappan. Men det kan vara nog så tröttsamt ibland ändå. Dock tror jag att det är mycket nu med separationsfas och att hon har blivit så himla allergisk. Och jag hoppas att detta kommer ge med sig under de kommande veckorna. För mat är ju gott! =)

      Kramar!

  2. Jag minns väl hur det var. En riktig prövning! Det är ju en liten ålderskris och det bästa man kan göra med den är att finnas där så mycket som det behövs, och tänka att det bara är en kort tid. Det går över alldeles av sig själv.

    • Eller hur. Jag tror också på det, att låta dem få klänga och vara så mycket som möjligt. Då kommer det fortast att gå över. Värre om man försöker avvärja det, eftersom det ändå är en fas som de måste gå igenom på något sätt. Tack!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s