Tretton månader, och ska jag blogga.

Nu är hon tretton månader, våran lilla Oliv-skrutt. Och alla klyschor om att tiden går alldeles för fort när man har småbarn stämmer så otroligt väl. Tiden går för fort. Men jag njuter av henne. Det gör jag verkligen. Jag tar varje chans jag får att andas in hennes lukt, klämma på hennes små fina kinder, lyssna på hennes bubbliga babbel och heja på hennes nya framsteg.

Bild

Bild

Vi har haft två ettårskalas för henne, med tårta och ballonger. Inte för att hon bryr sig särskilt mycket. Utan för att vi är så stolta.

Hon går numera utan problem. Men hon har inte lärt sig hur man ramlar, alltså sätter sig på rumpan. Utan hon faller som en fura, vilket gör att vi fortfarande inte kan släppa henne helt. Vi tränar mycket på att krypa och försöka få henne att göra det i den ordningen istället. Hon pratar en del och kan säga mamma, pappa, jaja (hej, hej), dada (hejdå), tutte (napp), e deå? (vad är det?) och ta ta (tack, tack). Hon äter numera själv med sin sked och det går bättre och bättre för var dag. Favoritmaten är lax och potatis eller köttfärsås och potatis. Hon är 70 cm lång och väger 8020 gram. Och fötterna är fortfarande i ministorlek, vilket gör att vi har jättesvårt att hitta ett par rediga sandaler till henne.

Bild

Lilla påskkärringen.

I söndags gjorde vi tyvärr premiär på akuten, då Oliven hade 41 graders feber och låg utslagen i mitt knä större delen av dagen. Hon gjorde ingen ansträngning att vilja äta eller dricka så då blev vi hänvisade via sjukvårdsupplysningen att fara in akut. Men efter provtagning (och ett rejält slagsmål) så fick vi reda på att det ”bara” var ett virus, och eftersom hon ammade så fick vi fara hem. Men uja vad oroligt och jobbigt det är när de är sjuka och krassliga.

Bild

Lilla sjuklingen med 40 graders feber.

Jag har också funderat mer och mer på om jag verkligen ska fortsätta blogga. Jag tycker det är väldigt skoj och intressant att läsa bloggar. Men jag känner inte att jag har vare sig tid eller lust till att blogga själv. Varje minut som jag har ledig vill jag liksom spendera med Olivia och David, njuta av nuet. Kanske att jag får ett annat behov längre fram, av att skriva av mig. Kanske att bloggen får vila lite, och att det får vara sånna här spontana uppdateringar. Den som lever får se.

Bild

Tills vidare har vi det väldigt bra, och mellan heltidsstudierna så njuter jag järnet av att vara mamma åt den här lilla filuren!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s