Kategoriarkiv: Olivia

Livet som går.

Nu är vi där – i den där fasen då jag pluggar på 100% och är mammaledig på 50%. Då D jobbar på 50% och är pappaledig på 50%. Då vi har en mycket stressigare vardag, men ändå lugnare. Då ekonomin är så mycket bättre och då vi börjar få till någon slags vardag. Spännande.

Jag har halv pluggdag just nu, och sitter i seminarium. Men vi har kaffepaus på tjugo minuter så jag tänkte ta tillfället i akt och skriva av mig lite.

Vi har ju en liten tiomånaders i hushållet nu. En galet envis, himla härlig och otroligt mammakär liten tös. Helgen som var tog hon sina första trevande steg. Något som inte upprepats sedan dess. Men trippar fram med gåvagnen över vardagsrumsgolvet. Fram och tillbaka, fram och tillbaka. Och gud nåde den som lyfter upp henne och avbryter promenaden.

1625516_10152217233007363_28682060_n

Det märks tydligt att Olivia reagerar på att jag far bort om dagarna, att jag kan försvinna från henne. När jag kommer hem så sitter hon fastklistrad på mig som ett litet plåster. Hon sover mycket sämre nu också och vill gärna ligga nära, nära, nära. Även med maten har det blivit kinkigare och hon vill gärna bara amma. Så det är lite smådrygt stundtals. Men jag tänker att det går över.

På tiomånaderskontrollen vägde hon 7820 gram och var 68,5 cm lång. Hon har fortfarande 68 (vissa 62 och vissa i 74) i klädstorlek, och storlek 17 på skorna. Dock har vi väääldigt svårt att hitta vettiga promenadskor i så liten storlek. Det verkar som att det är ovanligt att de har så små fötter vid den ålder som hon nu har. Skulle gärna haft ett par lite stadigare pjucks till henne.

I den här videon är hon visserligen nio månader, men här har ni Olivia i sitt esse! Våran lilla spexiga gladskit.

Pappans dag.

Vi har spenderat helgen i stugan. Firat fars dag. Myst med brasa. Gått promenader och ätit gott. Bara vara. Familj.

DSCN0821

 

Och nog ska ni veta att Olivien älskar sin pappa. Hon lyser upp som en sol och babblar järnet när han kommer hem från jobbet. Fnittrar hysteriskt och flaxar med armarna. Kärleken lyser lång väg. Så han har blivit firad. Med sång och paket. Som det bör vara.

DSCN0826

 

Och det här med maten. Från att ha spottat i stort sett det mesta så äter hon frukost, lunch, middag och mellanmål däremellan. Heja Oliven! Och nog sover hon bra mycket bättre nu, med mat i magen. En go amning finns det alltid rum för ändå.

 

Halloween.

Vi har haft Halloween-firande här i helgen. Och nog blev barnet till mig uppstassad som en fotboll. Vad skulle det annars bli?

DSCN0799

 

DSCN0803

 

Och nog var det en trevlig fest allt. Gott att äta, gott att dricka och gott sällskap. Ungefär allt man kan tänka sig som är bra.

Middagen ute utan Oliven förra helgen gick också bra. Fast ångesten var där. Men Oliven sov gott hos sin mormor. Perfekt. Det gäller bara för mamman att öva. Öva, öva.

Och vid en ålder av ganska så precis sju månader så har hon också börjat äta. Men inga babyprodukter. Det totalratas. Så igår till middag åt hon apelsindressad pumpa och bulgursallad. Och idag bjuds det på pestofisk med potatis. Hemlagat ska det vara. Och bara delat, inte passerat. Och gud förbjude om man försökte servera gröt eller välling. Då spottas det långan väg!

Sex månader.

Nu är hon sex månader, Oliven. Inte känns det som att det redan gått ett halvår. Fast samtidigt så känns det som att hon alltid varit här. Hon är så himla självklar. Fast en självklarhet som jag aldrig vill vara utan.

o4

 

Igår var vi på sexmånaderskontroll på bvc. Och nu väger hon 6720 gram och är 63 cm lång. Och hon följer sin lilla kurva perfekt. Något att hon har dippat lite på längden. Men så är det ju inga jättar till föräldrar hon har.

Hon fick även vaccin och genomgick en läkarundersökning. Och vaccinet var lika hemskt som förra gången. Hon skrek och grät och jag grät. Jag hatar de där jäkla sprutorna. Önskar så att de hellre kunde sticka mig.

os3

 

Utvecklingsmässigt då? Jo, nu sitter hon relativt stabilt. Om hon har något i händerna som håller henne sysselsatt så kan hon sitta utan stöd i en eller ett par minuter. Men är något opålitlig där skulle jag säga. Och i morse slog hon sig för första gången. Pappan hade satt henne med amningskudden runt om, men Oliven skull prompt ha leksaken framför henne och dök på näsan rätt fram. Oj så tårarna sprutade. Fast jag tror nog mest att det var av rädsla och förskräckelse.

Maten kämpar vi på med. Det går ärligt talat inte särskilt fort framåt. Hon spottar, och spottar och spottar. Och vi fortsätter erbjuda. Där är vi fortfarande. Så jag helammar henne fortfarande. Vilket jag tycker fungerar jättebra. Förutom att hon skulle behöva något mer i magen att sova på. För nu har vi gått från att amma en gång per natt till att amma fyra-fem gånger per natt. Men, det är ett minimalt problem kan jag tycka.

os2

 

Två tänder har hon nu, vår lilla sköna böna. Hon har strl 62 i kläder, men kan ha vissa 68 om man viker upp lite här och där. Även en hel del 56 passar fint fortfarande.

Och som ni ser på bilderna så är hon allt som oftast ett riktigt litet solsken!

Vaccinering.

DSCN0469

Oliven, tre månader!

Igår var det dags för tremånadersvaccinationen. Och detta var en dag som jag inte riktigt sett fram emot. Vi började med att väga och mäta. Och nu väger vår lilla skrutt 5120 gram och är 56 cm lång. Lillknodden vår. Sen var det dags för sprutorna. Och oj vad hon blev ledsen. Och oj vad jag blev ledsen. Det var längesen mitt hjärta värkte så mycket.

Sen sov hon hela dagen. Vaknade ett par timmar på kvällen, och har nu sovit hela natten. Så nog tog det på henne, att bli vaccinerad.

DSCN0521

Midsomarbarnet.

Idag ska vi fara och besiktiga draget som vi satt på bilen, så att vi kan fara på husvagnssemester om två veckor. Sen ska jag och Oliven träffa mostern för en liten shoppingrunda. Vi behöver några kortärmade bodys till Oliven, och ett par badbyxor. En fika ska vi nog kunna klämma in också.

Hoppas ni har en finfin dag!

Fotografering.

Igår hade vi en go vän här som är fotograf, och hon fotograferade oss som familj och vår lilla Oliv. Vi vill gärna göra en förstoring och sätta upp på väggen, och nu har vi det! Till helgen skulle jag få alla bilderna, men redan igår fick jag ett litet smakprov:

Olivia

Foto: Sofia Höglund

På torsdag är det dags för ny vägning, mätning och även första vaccinationen. På söndag blir hon tretton veckor, och även tre månader. Tretton veckor som gått så galet fort. Och samtidigt så känns det som att hon alltid varit här. Vår lilla Oliv.

Om en och en halv vecka är det dags för det stora namngivningskalaset. Vi ska inte döpa Olivia. Tycker nog att det kan hon gott få bestämma själv när hon blir såpass stor att hon kan välja det om hon vill. Så vi kör på ett stort namngivningskalas. Och har bjudit in släkt och vänner från hela landet.

Och igår ringde en go vän från barndomen och sa att hon och hennes sambo gärna kommer. Och det gör mig så glad! Jag förstår mycket väl att det kan vara svårt att få till att komma upp till oss om man bor i en annan stad, och kanske till och med har egen familj att ta hänsyn till. Men det är också så himla fint att kunna få dela glädjen över den man älskar mest med de människor som man håller mest kär.

Nu ska jag ta en kopp kaffe och gå ut i solskenet och sätta mig en stund, innan Oliven vaknar och vill ha lite mat och uppmärksamhet.

Hoppas ni har en fin och solig dag!

Sommartjejen.

Sicken fin dag det blev på söndagen. Morsdagslunch på Bäsna trädgård, inköp av plantor till trädgården, fint middagsbesök och ett glas vin i solnedgången. Mycket härligt!

IMG_2868

Det tyckte även vår lilla sommartjej!

Den senaste veckan tycker jag att det har hänt supermycket i Olivias utveckling. Hon ”pratar” mer och mer för var dag. Att sitta ner är ingen hit, nej hon ska stå i knäet på en. Mamma är uteslutet bäst om kvällarna. Och nu sovs det från ca 21-22 på kvällen till 4-5 på morgonen. Underbart!

Nästa vecka far vi iväg på första lite längre resan. Vi ska först till Göteborg ett par dagar och sen fara vidare ner till Skåne och Lund. Önskar att jag hade tid att hälsa på alla mina fina vänner i götet, men som vanligt är tiden knapp och det som hinns får hinnas. Spännande att vara på resande fot med min lilla solstråle! För pappan ska faktiskt inte med. Nej, han ska på en annan resa. Så vi liftar med (mor)far ner till Göteborg, tar tåget vidare till Lund och liftar sen med (mor)mor hem till Borlänge igen. Häftigt!

IMG_2810

Men jag tror nog att det ska gå alldeles fint!

Hoppas ni får en superskön tisdag!

Sjuveckorsongen.

Så har det återigen gått sådär lång tid mellan inläggen. Jag skrev ett långt inlägg härom dagen, men precis när jag skulle till att publicera så gick internet ner och inlägget försvann.

Igår var vi på åttaveckorskontroll på BVC. Nu är hon ju bara sju och en halv vecka, men vi gjorde det lite i förtid. Och nu vägs det 4300 gram och mäts 54 centimeter. Stora tjejen. Som är liten egentligen. Men som helt följer sin kurva!

photo (1)

Älskade lillongen min på väg till polarens dop i lördags.

Och vid sju veckors ålder så är det en riktigt go och härlig tös vi har. Hon är just nu inne i en väldigt mammig fas, och speciellt om kvällarna, då dugs inte någon annan än mamma. Så därför så använder vi bärselen väldigt mycket – däri trivs hon riktigt gott.

Vi somnar vid nio om kvällarna, då hon ammas till sömns. Och sen vaknar hon en gång vid ungefär två för att amma, och sen igen vid sexish, typ. Helt ok nattrutin!

Vakenperioderna blir allt längre och längre och nu är hon väldigt ”med”. Hon ler i gensvar och har börjat snacka litegrann. Förmiddagarna är bäst att sova sig igenom, och om eftermiddagarna är hon vaken i perioder och kör små powernaps däremellan.

Igår körde vi det andra zumba-passet, och det var fortfarande lika skönt att sova sig igenom det. Men det är riktigt skönt att det fungerar att ha henne med, eftersom jag tycker det är så skönt att komma igång med träningen igen och det kommer nog att vara en stor del av vårat liv.

Hon har även hunnit med fyra fotbollsmatcher i division ett, eftersom jag jobbat som speaker då. Så nog har hon legat och blivit ammad just när jag ropar ut något – och jag håller andan varje gång för att hon int ska skrika just då. Eller när hon blev bytt på i fönstergluggen på speakerbåset av sin moster och då passade på att skita ner henne. Så jo, nog är hon en invand fotbollsbesökare nu.

Nä, nu måste jag gå igen – dags att amma. Men jag får återkomma. När vet jag inte.

Puss på er!

 

 

Två veckor.

Nu har det gått nästan två veckor sedan jag bloggade sist. Shises! Jag som skulle dokumentera Olivias utveckling och första tid så fint här i bloggen. Men hur lätt är det att blogga med en bebis på armen? Nja, det går sådär. Och när hon är vaken vill jag hänga med henne. Och när hon sover så behöver jag oftast göra sådant där annat brukligt – typ äta, gå på toaletten eller duscha. Och utöver det så äter  hon, och då är jag ju rätt fast med en hand eller två.

Nå, nu försöker jag klämma in lite bloggtid medan jag trycker i mig frukost och Olivia ligger kvar i sängen och sover på övertid (läs: hon kommer vakna vilken sekund som helst och jag kommer aldrig kunna skriva klart det här inlägget eller dricka kaffet som för en gångs skull är varmt).

IMG_2655Här sovs hon gott på mitt bröst en kväll.

Det enda medie som jag någorlunda uppdaterar nu är Instagram, och där kan ni följa mig som hannajohanna. Annars har jag mestadels en paus just nu. Försöker läsa de bloggar jag tycker mest om, men det är vääääldigt sällan jag får till att kommentera.

(Och där vaknade Olivia… får se hur länge hon är tillfreds med att ligga på golvet bredvid mig och tutta på nappen…)

Annars har jag ju såklart fått världens goaste unge. Och för var dag som går så känns det som att jag lär känna henne allt bättre och som att hon blir mer och mer med. På kvällarna så är det oftast bara mamma som gäller. Och nog för att det kan vara lite tråkigt att vara helt bunden kvällarna igenom så är det ju också en skön bekräftelse på att hon känner sig trygg med mig.

IMG_2642Här ligger hon på golvet en stund och chillar.

Hon har växt massor, vår lilla fröken, och väger nu 3480 (!) och är 51cm lång. Känns gott att hon får i sig bra med mjölk av amningen och går upp som hon ska och lite till. På söndag firas det en månad!

Och Ossian, hur har han reagerat på Olivia? Jo, han är ju som världens underbaraste han med. Och han verkligen toppentrivs med Olivia. Klappar henne på magen och säger ”fin bebis, åhh så fin”. Lite märkligt tycker han att det är när hon ammas och vill inte riktigt gå med på att hon äter utan tycker mest att hon är ”tjött” och ”såover”. Han vill gärna hålla henne i knäet, stryka henne på magen och klappa på hennes små händer. Och lägger man ner henne i hans knä så säger han ”tack”. Älskade ongar.

IMG_2650 IMG_2636

Vi har fått galet mycket presenter också. Eller ja, Olivia har fått galet mycket fina presenter ska jag skriva. Underbart att så många tänker på oss/henne! Och hon och vi tackar självklart för alla fina saker vi fått. En av sakerna var den här söta lilla mössan som hon fick av fina Marie!

IMG_2610

Annars så hänger vi mycket med mammagruppen. Vi promenerar, fikar och umgås. Vi passar på att besöka gammelmormor och gammelmorfar mycket, då de verkligen uppskattar att få hänga med Olivia. Och annars så myser vi, ammar och hänger på golvet tillsammans.

IMG_2608Mitt lilla mjölkmonster.

Nä, nu är det dags att runda av här och ägna sig åt skrotten som ligger på golvet och håller på att kinka ur. Ville mest bara skriva att vi har det riktigt bra. Och att vi kommer tillbak till bloggvärlden. När tiden börjar räcka till igen.

Varmaste kramar till er!

 

Bild

Och så var vi en familj.

!cid_1b10dc45-a36d-11e2-b33e-00237d63cba4_1

Förlossningen. Och namnet.

Ok. Nu ska jag alltså i ord försöka beskriva hur förlossningen var. Så himla svårt. Men jag försöker.

Det började egentligen på torsdagen den 28:e mars. Jag hade rätt rejäla förvärkar som började kännas som inget jag känt förut. Så natten till fredag så sov jag inte många minuter. Men på fredag morgon så hade de avtagit och övergått till den molvärk jag känt i flera veckor.

 

Men sen till kvällen så kom de tillbaka, med förnyad kraft. Och vid åtta på kvällen så klockade jag värkar med två minuters mellanrum. Så vi ringde förlossningen, och de tyckte att vi kunde komma in på kontroll. Och här var jag så sjukt trött på att fara in på kontroll – eftersom det ändå aldrig hände något!

IMG_2495

Men vi for in ändå. Och nog fasiken hade det inte hänt ett skvatt. Förutom att jag hade rejäla värkar. Så då bestämdes det att jag skulle sova kvar på förlossningen för att se vad de ledde till. Vi installerades på ett så kallat vilorum, och jag kopplades upp till en ctg-kurva, fick bricanyl som skulle ta bort värkarna, morfin mot smärtan och en insomningstablett så att jag skulle kunna sova. Men inte gick det att sova. Och inte gick värkarna bort.

På lördag morgon kom en läkare in och undersökte mig. Det hade fortfarande inte hänt något, utan jag var bara öppen en centimeter. Så vi fick i ordination att åka hem över dagen och sen komma tillbaka på kvällen för att göra ett nytt försök med att få sova. Om inte det fungerade så skulle de sätta igång förlossningen.

Så när vi åkte från förlossningen där på lördag morgon så var jag så himla ledsen. Jag bröt ihop fullkomligt av trötthet, smärta och uppgivenhet. Det var en så fin och solig dag, men för mig kändes det så himla jobbigt. Vi bestämde oss för att fara till en fin uteservering och ta en fika innan vi åkte hemåt.
IMG_2496

På eftermiddagen klädde vi upp oss och åkte ut till Bäsna för att fira bästa Ossian som fyllde två år. Jag var så trött att ögonen gick i kors och illamåendet ilade upp och ner i kroppen. Och när vi satt där och åt lite påskmat så kände jag hur de redan onda värkarna så sakta började göra ännu ondare, och jag var nästintill tvungen att andas mig igonom dem. Så jag sa till David att nu får vi nog fara hem, för nu orkar jag inte riktigt mer. Och väl i bilen på vägen hem så tilltog värkarna ännu mer, och istället för att vi skulle stanna hemma, ta en lugn kväll och packa oss i ordning så fick vi bara slänga in våra saker och slänga med lite nya och sen åka direkt till förlossningen.

Och här tänkte jag bara att nu åker vi in, får reda på att det inte hänt något, eventuellt får stopp på lite värkar och sen får vi vila en stund. That’s it. Men så blev det inte.

IMG_2499

Väl inne så kopplades jag upp på ctg och de undersökte mig. Fortfarande inte ett tecken på att förlossningen skulle vara igång på riktigt. Utan jag var en centimeter öppen, och knappt det. Så de pillade i mig lite bricanyl, lite morfin och en sömntablett. Men det enda som hände var att jag blev snurrig av sömntabletten och tappade förmågan att ta värkarna på rätt sätt. Usch!

Vid tolvtiden så hade jag så ont att jag inte visste var jag skull ta vägen. Så då ringde vi på sköterskan. Och hon hade pratat med läkaren och bestämt att jag skulle få flytta över på en förlossningssal och börja med lustgas. Och gud vilken lättnad det var! Nu kunde jag ju helt plötsligt prata igen emellan värkarna. Och där någonstans kom sköterskan in och berättade att de hade beslutat om igångsättning, eftersom jag började bli så sliten, och de fasade för att jag inte skulle ha några krafter kvar till förlossningen om det fick fortsätta.

Och nog blev vi lättade av att höra det, för jag var ju så galet trött nu. Så vi la oss i sängen tillsammans för att försöka få lite vila inför förlossningen som nu snart skulle sätta igång. Och när vi bäst ligger där och ska få lite vila så knäpper det bara till och världens flodvåg forsar ur mig. Vattnet hade gått, av sig själv! Så förlossningen var igång, utan någon igångsättning.

Jag fortsatte att sörpla i mig lustgas för glatta livet, samtidigt som barnmorskan ringde narkosen för att få en epidural lagd. Och jag kan lova er att det är galet suddigt här i vilken ordning som allting skedde, för jag var rätt beroende av den där lustgasen. Och lite osis hade jag, eftersom epiduralen bara tog på höger sida av kroppen (tydligen så kan det bli så ibland..!), så på vänster sida hade jag fortfarande precis lika ont. Men nu kunde jag släppa lustgasen litegrann och bara vara emellanåt.

När klockan var halv sex på morgonen så undersöktes jag, och då fick jag reda på att jag var fyra centimeter öppen. Och det kändes helt ok! Jag tyckte fortfarande att det gick jättebra att parera värkarna med lustgas och genom att andas. Och jag tycker aldrig att jag fick panik av att det gjorde ont.

Halv åtta var jag åtta centimeter öppen.

Och när klockan är 08.00 så känner jag att nu jävlar, nu kommer hon! Så jag ropade på David, och han ropade på personalen. På första krystvärken syntes lite av huvudet. På andra krystvärken så var halva huvudet ute (och fyyyy faaaaan vad ont det gjorde!), och de bad mig vänta på nästa värk innan jag krystade igen, vilket jag kan säga inte är lätt att göra när det känns som att man ska spricka mitt itu. Men på tredje värken så kom hon ut, lilla Olivia. Och gud så skönt det var när all smärta och tryck försvann.

IMG_2500

 

Och sen fick hon komma upp på mitt bröst. Och den där känslan när hon lades på mitt bröst, det är en känsla som jag inte kan likna vid något jag förut känt. Helt märkligt, konstigt och underbart.

Och jag kan ju tycka att det skulle räcka med det, att man liksom var färdig där. Men nej, så är det ju inte. Först ska ju moderkakan ut. Eller ja, först ska den lossna. Och det var nära att den inte gjorde det. Det krävdes sån där värk-injektion och en hel del masserande och tryckande på magen samt dragande i navelsträngen innan den bestämde sig för att lossna och komma ut. Blä vilken ovärd grej!

Sen skulle det ju sys. Eftersom det gick så fort. Och tja, det kändes väl inte vidare mycket, man var ju rätt däven där nere efter hennes framfart. Men det är ju liksom inte så roligt. Jag ville ju helst bara njuta av min lilla onge som jag hade på bröstet.

Och ni vet det där fikat som alla pratar om, som ska vara det godaste i världen? Nej, det tyckte jag då rakt inte att det var. ”Champagnen” visade sig vara kolsyrad saft, vilket jag svepte i ett drag eftersom jag var så törstig. Kaffet vågade jag inte dricka eftersom jag hade Olivia på bröstet. Och smörgåsarna var jag inte alls sugen på då jag fortfarande mådde lite illa efter förlossningen. Så njej, det fikat var då inget för mig.

Efter fikat så var det ju dags att gå upp och kissa. Ni vet, man måste ju kissa innan man får gå upp på bb, eftersom kissblåsan kan vara lite tilltygad. Och det var den på mig. Hur jag än ansträngde mig så kom det inte en droppe. Utan de fick lov att sätta en kateter som jag fick ha under ett dygn då min blåsa fick lite tid på sig att återhämta sig. Sen fungerade det finfint! Nå, efter kissförsöket så tog jag en dusch, och det var däremot underbart skönt efter den ansträngning som en förlossning innebär, och det kladd som medföljer.

Och när jag kom tillbak så var det dags att väga, mäta och ge Olivia sin K-vitamin spruta. Och vår lilla skruttunge vägde 298o gram, hon var 48 cm lång och huvudmåttet var 33 cm.

Sen fick vi gå upp på bb och ringa släkt och vänner för att berätta den goda nyheten! Och nu orkar jag inte riktigt skriva om hela bb-tiden, men den var jättefin och vi hade det bra i två dygn innan hon blev läkarundersökt och utcheckad och vi for hem.

DSCN0306

DSCN0318

 

Nanna Ingrid Olivia

Det var så det var när hon kom till världen, vår lilla Olivia. Som nu fått sitt fullständiga namn, Nanna Ingrid Olivia. Nanna efter en av de finaste människor jag känner, Ingrid efter ett flertal släktingar i bådas släkt och Olivia eftersom det var det finaste namn vi kunde komma på, och för att hon är en Olivia.

 

Olivia.

Nu har vi äntligen kanske landat i något som kan liknas vid en uns av en vardag här hemma. Vi kom hem i tisdags, och sen dess har allting handlat om att få igång amning, få mjölk att rinna till, lufta bröst och behandla sår och blåsor. Nu är mjölken igång och brösten mår mycket bättre.

Och underverket vårat? Jo, hon är världens finaste, härligaste, goaste och skönaste onge. Jag njuter av varendaste millimeter av henne och kan aldrig, aldrig få nog. Vår lilla Olivia, som hon nu heter.

Jag håller på att skriva på en liten förlossningsberättelse. Men vad som förr tog en timme att göra tar nu ett par dagar att göra. Så ni får hålla er lite till tåls. Men några bilder på fina lilla Olivia kan jag absolut bjuda på.

IMG_2500

 

Så sjukt trött, men så sjukt glad!

IMG_2516Första mötet med moster!

IMG_2517Första mötet med morbror!

IMG_2533

Vi fick visst en liten bebis, så storlek 50 på overall kändes helt plötsligt alldeles jättestort. Och ja, hon drunknade i den när vi for hem.

IMG_2536

Läkarundersökt, utcheckad och redo för hemfärd.

IMG_2545

IMG_2546

Världens absolut bästa moster hade gjort en blöjtårta och fyllt den med en massa användbara kläder och saker till Olivia.

IMG_2554

Och även fast vi mest kör hud mot hud och närhet än så länge så fick Olivia känna på att ligga i babynestet i korgen en stund idag.

Nu ska jag fortsätta mysa lite till här hemma. I morgon kommer BVC på hembesök för lite vägning och allmän uppcheckning. Hon var nämligen lite gul när vi for hem. Jag tycker mig att det är lite bättre nu, men vi får se vad sköterskan säger. Och sen är hon ganska så liten av sig. Inte farligt. Och hon kommer ju att gå upp, vår lilla fågelunge. Men det är skönt om amingen börjar ge resultat på vågen.

Tusen tack för alla gratulationer och lyckönskningar! Vi njuter till tusen!