Semester.

Så har vi varit på första semestern som familj, med Oliven. Vi lånade svärisarnas husvagn och körde upp till Solleröns camping för två nätters campande. Och hur underbart var inte det! Så himla fint. Vi har ätit god mat, badat i Siljan, solat, druckit vin, spelat minigolf och bara myst.

20130719-064048.jpg

20130719-064224.jpg

20130719-064342.jpg

Det märks att Olivia är störtnöjd med att det bara är vi tre och att hon får regera rutinerna. Så hon har fått regera. Hon har sovit gott i husvagnen när vi suttit utanför och druckit kaffe, och hon har sovit gott i vagnen när vi spelat golf eller gått promenad. Annars har hon hängt med. Suttit i bumbon när vi ätit, legat i skuggan och sprattlat när vi solat och legat och pratat med oss i sängen. Toppen.

20130719-065614.jpg

20130719-065703.jpg

20130719-065800.jpg

Nu är vi hemma igen. Ikväll ska vi på middag. Imorgon har vi för första gången barnvakt till Oliven för ett par timmar. Vi ska iväg på en annan middag, och min mamma ska ha Oliven hos sig för ett par timmar. Så jag har pumpat och pumpat, så att det nu ska finnas tillräckligt.

Och på tisdag kväll eller onsdag morgon far vi iväg igen. Först ner till västkusten i ett par dagar. Och sen ska vi till det där huset vi hyrt. Vid en sjö i Småland. Som jag har längtat, och snart är det här.

Hoppas ni har en skön sommar med!

Sommarsjuka.

Här ligger vi och snorar, hostar och hackar. En dum sommarförkylning knockade oss redan första dagen på semestern. Och igår kväll hängde kära Oliven som en trasa över axeln på mig och bara grääät. Men efter en alvedon så tog det inte lång tid innan hon knoppade in och fick en skön natts sömn.

20130709-181002.jpg

Idag verkar hon må lite bättre, men hon sover mycket och vill gärna vara i famnen däremellan. Även jag och D är riktigt hängiga. D har sovit hela eftermiddagen, och jag önskar att jag kunde göra detsamma. Men vi tar nog en tidig kväll ikväll.

Återkommer med rapporten från namngivningsfesten – den gick super!

Felpostat.

Och inlägget Lilla älskade sjuveckors har såklart kommit på villovägar och blev publicerat igår. Sju veckor försent. Nu är det älskade lilla fjortonveckors!

20130704-195629.jpg

Förberedelser.

Den här veckan går med en dundrande fart. På lördag är det namngivningsfest, och varje sekund går just nu åt att förbereda den. Jag hoppas det blir en riktigt fin dag. Eller ja, jag vet att det blir en fin dag.

20130703-090247.jpg
Foto: Sofia Höglund

Och detta är även Davids sista jobbvecka, sen går han på fyra veckors semester. Och gud så vi ska njuta! Av varandra, av Oliven och av sommaren. Vi har planerat in en husvagnssemester, en övernattning på Falkenbergs havsbad (den övernattningen bokade vi riktigt rabatterat här!), och en vecka vid en stuga vid en sjö. Och några småutflykter på det.

Har ni några sköna sommarplaner?

Idag ska jag köpa band till klänningen som Oliven ska ha på lördag. Och så måste jag försöka få tag på en projektor, så att vi kan visa bildspelet som bästa morbror gjort. Material till vimpeltillverkning ska också införskaffas. Det blir nog bra detta.

Lilla älskade sjuveckors.

Min älskade lilla Olivia, nu har du funnits här hos oss i sju veckor. Sju helt fantastiska veckor. Men det känns som att du alltid funnits här. Du är en så självklar del av mig, av oss, av vårat liv.

Du är liten, ettrig, envis, glad, härlig, uttrycksfull, sömnig, hungrig, närhetstörstande, mammig, stark och nyfiken.

Du har hunnit växa en hel del sedan du kom, och väger nu hela 3860 gram och är 52 centimeter lång. Alltså inte världens största tjeja, men det tar du gott igen med humör och din starka kropp. Jag är säker på att du kommer bli den där lilla, starka, ettriga tjejen på fotbollsplanen som springer runt och retar livet ur motståndarna. Om du nu vill spela fotboll.

20130517-083250.jpg

Du är redan väldigt stark i nacken, och lägger man dig på mage på golvet så lyfter du på huvudet och ser dig om kring med nyfiken blick. Du vill gärna använda dina små sparvben till att stå i knäet på oss och prata med oss.

Om kvällarna är du sååå mammig just nu. Pappa får inte så mycket som peta på dig. Men vi vet ju båda att det är en period som du har just nu. Och då får ju jag passa på att mysa lite extra mycket med dig. Du tycker mest om att ligga mot min axel och se dig omkring. Eller att somna i bärselen mot mitt bröst. Eller med näsan lång nedborrad i armhålan (!) på mig. Min lilla gosgroda.

Våra dagar består till mångt och mycket av att amma, mysa, hänga med mammagruppen, med moster och med mormor. Vi tar långa promenader med vagnen och du får sova på altanen. Du tycker mycket om när vi sjunger ihop, och allra helst ska vi dansa lite till det.

Du har börjat reagera mer och mer på när du ser att jag går ifrån dig. Till exempel om jag lägger dig på sängen för att gå på toaletten (som mammor behöver ibland), då kan du bli så förtvivlad. Men om jag då sjunger högt för dig hela tiden medan jag går iväg så kan du hållas nöjd och glad.

20130517-083940.jpg

Olivia, min älskade lilla Oliv. Jag hade aldrig kunnat föreställa mig att jag skulle få en så underbar unge som du. Du gör mig själaglad varje dag, och jag älskar dig så det gör ont.

Och precis när jag nu skrivit klart detta så hör jag hur du vaknar där nere i sängen. Så nu ska jag gå ner och plocka upp dig så vi kan mysa en stund ihop.

Min älskade lilla sjuveckors.

Vaccinering.

DSCN0469

Oliven, tre månader!

Igår var det dags för tremånadersvaccinationen. Och detta var en dag som jag inte riktigt sett fram emot. Vi började med att väga och mäta. Och nu väger vår lilla skrutt 5120 gram och är 56 cm lång. Lillknodden vår. Sen var det dags för sprutorna. Och oj vad hon blev ledsen. Och oj vad jag blev ledsen. Det var längesen mitt hjärta värkte så mycket.

Sen sov hon hela dagen. Vaknade ett par timmar på kvällen, och har nu sovit hela natten. Så nog tog det på henne, att bli vaccinerad.

DSCN0521

Midsomarbarnet.

Idag ska vi fara och besiktiga draget som vi satt på bilen, så att vi kan fara på husvagnssemester om två veckor. Sen ska jag och Oliven träffa mostern för en liten shoppingrunda. Vi behöver några kortärmade bodys till Oliven, och ett par badbyxor. En fika ska vi nog kunna klämma in också.

Hoppas ni har en finfin dag!

Fotografering.

Igår hade vi en go vän här som är fotograf, och hon fotograferade oss som familj och vår lilla Oliv. Vi vill gärna göra en förstoring och sätta upp på väggen, och nu har vi det! Till helgen skulle jag få alla bilderna, men redan igår fick jag ett litet smakprov:

Olivia

Foto: Sofia Höglund

På torsdag är det dags för ny vägning, mätning och även första vaccinationen. På söndag blir hon tretton veckor, och även tre månader. Tretton veckor som gått så galet fort. Och samtidigt så känns det som att hon alltid varit här. Vår lilla Oliv.

Om en och en halv vecka är det dags för det stora namngivningskalaset. Vi ska inte döpa Olivia. Tycker nog att det kan hon gott få bestämma själv när hon blir såpass stor att hon kan välja det om hon vill. Så vi kör på ett stort namngivningskalas. Och har bjudit in släkt och vänner från hela landet.

Och igår ringde en go vän från barndomen och sa att hon och hennes sambo gärna kommer. Och det gör mig så glad! Jag förstår mycket väl att det kan vara svårt att få till att komma upp till oss om man bor i en annan stad, och kanske till och med har egen familj att ta hänsyn till. Men det är också så himla fint att kunna få dela glädjen över den man älskar mest med de människor som man håller mest kär.

Nu ska jag ta en kopp kaffe och gå ut i solskenet och sätta mig en stund, innan Oliven vaknar och vill ha lite mat och uppmärksamhet.

Hoppas ni har en fin och solig dag!

Egen säng.

20130623-223710.jpg

20130623-223728.jpg

Idag var det dags för Oliven att testa på att sova i sin egen säng. Inte för att jag vill. Inte för att Oliven vill. Utan mer för att vi inte får plats i vår säng. Jag är känslig för när det blir för trångt och D är känslig för när det blir för trångt och för varmt. Det blir båda när man sover tre i sängen. Så nu testar vi spjälsäng.

Första kvällen gick sådär. Efter en och en halv timme har hon nu däckat. I vår säng. I min armhåla.

Vi får se hur vi gör imorn…

Göteborg och Skåne.

Vi har visst tagit lite sommarlov i bloggen. Och varit iväg på semester.

Förra måndagen for vi neråt Göteborg och käraste Marie. Gud så fint vi har haft det tillsammans. Jag önskar så innerligt att vi bodde närmre mina vänner i Götet. Men så är det ju inte. Men vi hängde massor. Myste gott med Marie. Hade det görtrevligt med finaste Louise och träffade finaste familjen Nanna.

Och nog har jag rest med världens bästa onge. Hon har verkligen anpassat sig till situationerna, och det är inte många gånger som hon blivit sådär jätteledsen. Nej, hon har verkligen varit superhärlig att resa med. Så länge hon har fått äta när hon vill, ligga mycket i famnen och sova när hon vill så har hon varitvärldens  nöjdaste och gladaste!

Efter Göteborg så tog vi tåget ner till Skåne, och i Lund så hämtade min mor och två vänner upp oss på stationen. Sen for vi över till Danmark och köpte öl och vin!

Tyvärr var besöket i Lund inte bara av det roliga slaget, utan vi var faktiskt där för en begravning av en person som dött i alldeles för ung ålder. Och på fredagen så klädde vi upp oss och gick dit. Jag var beredd på att få gå ut med Olivia ganska så snabbt, eftersom hon var vaken och jag tänkte att hon kommer nog inte vilja ligga i vagnen eller sitta still i kyrkbänken. Men världens bästa onge låg knäpptyst i sin vagn och såg sig om hela timmen som begravningen var!

Nej, jag har haft en helt fantastisk semestervecka med Olivia. Det kunde verkligen inte gått bättre!

 

Och nu är vi hemma och njuter av solen och värmen här istället. Igår var jag på efterkontroll och fick en ok-stämpel i rumpan på att börja träna igen. Även blodtryck, vikt och allt annat såg bra ut. Jag passade även på att väga Oliven, och vid en ålder av tio och en halv vecka så väger hon 4820 gram. Stortjejan!

 

Nu ska vi klä på oss och gå ut och gå med mammagruppen!

20130610-190126.jpg

20130610-190153.jpg

20130610-190259.jpg

20130610-190348.jpg

Sommartjejen.

Sicken fin dag det blev på söndagen. Morsdagslunch på Bäsna trädgård, inköp av plantor till trädgården, fint middagsbesök och ett glas vin i solnedgången. Mycket härligt!

IMG_2868

Det tyckte även vår lilla sommartjej!

Den senaste veckan tycker jag att det har hänt supermycket i Olivias utveckling. Hon ”pratar” mer och mer för var dag. Att sitta ner är ingen hit, nej hon ska stå i knäet på en. Mamma är uteslutet bäst om kvällarna. Och nu sovs det från ca 21-22 på kvällen till 4-5 på morgonen. Underbart!

Nästa vecka far vi iväg på första lite längre resan. Vi ska först till Göteborg ett par dagar och sen fara vidare ner till Skåne och Lund. Önskar att jag hade tid att hälsa på alla mina fina vänner i götet, men som vanligt är tiden knapp och det som hinns får hinnas. Spännande att vara på resande fot med min lilla solstråle! För pappan ska faktiskt inte med. Nej, han ska på en annan resa. Så vi liftar med (mor)far ner till Göteborg, tar tåget vidare till Lund och liftar sen med (mor)mor hem till Borlänge igen. Häftigt!

IMG_2810

Men jag tror nog att det ska gå alldeles fint!

Hoppas ni får en superskön tisdag!

Mors dag.

Min första mors dag någonsin. Och den började så fint! Jag och Olivia låg och myste i sängen när David kom och uppvaktade med sång, frukostbricka och present.

20130526-081636.jpg

20130526-081716.jpg

Sen somnade sambon och jag ammade Olivia, gick upp och tog reda på frukostdisken, sövde O, körde igång en tvätt och förberedde kvällens middag.

Nu är klockan åtta och jag har precis satt mig med en kopp kaffe och en go tidning. Så skönt med en lugn egenstund på morgonkvisten.

20130526-082031.jpg

Igår var vi på loppis på förmiddagen. Jag fyndade en matstol till Olivia för 50 lappen, en resesäng för 100-lappen och en kasse med kläder för 30-lappen.

Efter det var det fotbollsdags, och möte med serieledarna. Skitnervigt och urspännande match! Ossian var den självklara hejarklacken.

20130526-082456.jpg

Olivia var mest söt och skrek efter bröstet. Otroligt annorlunda att speaka och heja på fotboll med en onge hängandes i bröstet. Men väldigt mysigt!

20130526-082723.jpg

Och den fina kvällen avslutades med grillkväll och fotbollslir hos Emma och Emil. Idag väntar en riktig trädgårdsdag här hemma!

Och nu är det visst någon som vaknar och vill vara med… Tror kaffet får vänta. Grattis alla mammor och fina kvinnor!

Sjuveckorsongen.

Så har det återigen gått sådär lång tid mellan inläggen. Jag skrev ett långt inlägg härom dagen, men precis när jag skulle till att publicera så gick internet ner och inlägget försvann.

Igår var vi på åttaveckorskontroll på BVC. Nu är hon ju bara sju och en halv vecka, men vi gjorde det lite i förtid. Och nu vägs det 4300 gram och mäts 54 centimeter. Stora tjejen. Som är liten egentligen. Men som helt följer sin kurva!

photo (1)

Älskade lillongen min på väg till polarens dop i lördags.

Och vid sju veckors ålder så är det en riktigt go och härlig tös vi har. Hon är just nu inne i en väldigt mammig fas, och speciellt om kvällarna, då dugs inte någon annan än mamma. Så därför så använder vi bärselen väldigt mycket – däri trivs hon riktigt gott.

Vi somnar vid nio om kvällarna, då hon ammas till sömns. Och sen vaknar hon en gång vid ungefär två för att amma, och sen igen vid sexish, typ. Helt ok nattrutin!

Vakenperioderna blir allt längre och längre och nu är hon väldigt ”med”. Hon ler i gensvar och har börjat snacka litegrann. Förmiddagarna är bäst att sova sig igenom, och om eftermiddagarna är hon vaken i perioder och kör små powernaps däremellan.

Igår körde vi det andra zumba-passet, och det var fortfarande lika skönt att sova sig igenom det. Men det är riktigt skönt att det fungerar att ha henne med, eftersom jag tycker det är så skönt att komma igång med träningen igen och det kommer nog att vara en stor del av vårat liv.

Hon har även hunnit med fyra fotbollsmatcher i division ett, eftersom jag jobbat som speaker då. Så nog har hon legat och blivit ammad just när jag ropar ut något – och jag håller andan varje gång för att hon int ska skrika just då. Eller när hon blev bytt på i fönstergluggen på speakerbåset av sin moster och då passade på att skita ner henne. Så jo, nog är hon en invand fotbollsbesökare nu.

Nä, nu måste jag gå igen – dags att amma. Men jag får återkomma. När vet jag inte.

Puss på er!

 

 

Zumba.

Igår var premiär för att börja träna igen, lite mer organiserat. Och premiärträning för Olivia, någonsin. Sex veckor och två dagar gammal genomförde hon sitt första zumbapass, sovandes i bärselen på min mage.

Det var ett ganska så lugnt pass, men ändå så fartigt att jag har lite ont i rompan idag. Skönt! Har verkligen saknat att röra mer på mig än att promenera.

20130515-083834.jpg

Såhär hängde hon igår medan jag vickade på höfterna och skakade på benen i (o)takt till musik. Nu hänger hon också så och sover lite medan jag vankar av och an och skriver inlägg på Ipaden. Tror min lilla Oliv har lite ont i magen.

Om en timme ska vi åka iväg och ta en promenad och käka lunch med mammagruppen.

Hoppas ni alla har en skön och solig dag!

Stockholmshelg.

Jädrans vad vi är ute och far nu! Men den här helgen är vi på väg till hufvudstaden självt. Vi ska hänga med (mor)bror, tant Elin, tant Karin, (mor)faroch nonna Cecilia. (Mor)mor och mostersyster är med i bilen ner. Vissa ska gå på Springsteen ikväll. Och vi andra ska gå på lyxig restaurang. Pappa D stannar hemma för att gå på fest och hänga med sina vänner.

20130511-091645.jpg

20130511-091852.jpg
Bilhäng på väg till Stockholm

I veckan har vi även varit på sexveckors-läkarkontroll. Och vårat lilltroll väger nu 3900 gram och är 52cm lång. Och inte hade hon några skavanker alls. Jag kan verkligen inte förstå att hon redan är sex veckor gammal, vår lilla vilding.

20130511-092938.jpg
Älskade lilla skitongen min!

Semester.

Så var vi på väg på Olivias första semester. Vi ska fara ner till Karlstad över natten för att hälsa på Olivias kusiner. Just nu sitter jag och klunkar i mig lite kaffe medan Olivia vaknar till för att bli ammad. Och när hon har käkat klart så susar vi iväg.

Det känns både lite spännande och lite meckigt att åka iväg. I måndags var vi upp till min pappa över natten och nog för att det är mysigt, men jag tycker mig märka på Olivia att hon inte är helt nöjd med att vara borta så länge. Eller ja, framför allt att få vandra från famn till famn nonstop. Så nu tänker jag vara lite hård med att hon absolut ska få så mycket mamma-famn-tid som hon behöver.

Annars har vi firat en lugn valborg, varit på första storhandlingen och besökt Rättviks marknad.

I morgon blir lill-trollet fem veckor gammal. Jisses.

Slappardagen.

20130427-160747.jpg

Olivia tar nog igen all sömn idag från nattens vakenheter. Vi var nog vakna två-tre timmar mellan typ ett och fyra med magknipsgråt, amning, tröstande, gallskrik och halvsovande. Så idag är vi trötta. Olivia sover och jag häver i mig kaffe.

Jag undrar om det var något jag åt igår som fick henne att få magknip, men jag kan inte komma på vad. Äter inte lök, kål, broccoli, choklad och andra kända magknipssaker. Det kanske bara är att hoppas på att det var en engångssak och att natten som kommer blir bättre.

En skön promenad i vårvädret har i vilket fall klarats av, och ikväll blir det filmmys i soffan, Django Unchained it is!

Två veckor.

Nu har det gått nästan två veckor sedan jag bloggade sist. Shises! Jag som skulle dokumentera Olivias utveckling och första tid så fint här i bloggen. Men hur lätt är det att blogga med en bebis på armen? Nja, det går sådär. Och när hon är vaken vill jag hänga med henne. Och när hon sover så behöver jag oftast göra sådant där annat brukligt – typ äta, gå på toaletten eller duscha. Och utöver det så äter  hon, och då är jag ju rätt fast med en hand eller två.

Nå, nu försöker jag klämma in lite bloggtid medan jag trycker i mig frukost och Olivia ligger kvar i sängen och sover på övertid (läs: hon kommer vakna vilken sekund som helst och jag kommer aldrig kunna skriva klart det här inlägget eller dricka kaffet som för en gångs skull är varmt).

IMG_2655Här sovs hon gott på mitt bröst en kväll.

Det enda medie som jag någorlunda uppdaterar nu är Instagram, och där kan ni följa mig som hannajohanna. Annars har jag mestadels en paus just nu. Försöker läsa de bloggar jag tycker mest om, men det är vääääldigt sällan jag får till att kommentera.

(Och där vaknade Olivia… får se hur länge hon är tillfreds med att ligga på golvet bredvid mig och tutta på nappen…)

Annars har jag ju såklart fått världens goaste unge. Och för var dag som går så känns det som att jag lär känna henne allt bättre och som att hon blir mer och mer med. På kvällarna så är det oftast bara mamma som gäller. Och nog för att det kan vara lite tråkigt att vara helt bunden kvällarna igenom så är det ju också en skön bekräftelse på att hon känner sig trygg med mig.

IMG_2642Här ligger hon på golvet en stund och chillar.

Hon har växt massor, vår lilla fröken, och väger nu 3480 (!) och är 51cm lång. Känns gott att hon får i sig bra med mjölk av amningen och går upp som hon ska och lite till. På söndag firas det en månad!

Och Ossian, hur har han reagerat på Olivia? Jo, han är ju som världens underbaraste han med. Och han verkligen toppentrivs med Olivia. Klappar henne på magen och säger ”fin bebis, åhh så fin”. Lite märkligt tycker han att det är när hon ammas och vill inte riktigt gå med på att hon äter utan tycker mest att hon är ”tjött” och ”såover”. Han vill gärna hålla henne i knäet, stryka henne på magen och klappa på hennes små händer. Och lägger man ner henne i hans knä så säger han ”tack”. Älskade ongar.

IMG_2650 IMG_2636

Vi har fått galet mycket presenter också. Eller ja, Olivia har fått galet mycket fina presenter ska jag skriva. Underbart att så många tänker på oss/henne! Och hon och vi tackar självklart för alla fina saker vi fått. En av sakerna var den här söta lilla mössan som hon fick av fina Marie!

IMG_2610

Annars så hänger vi mycket med mammagruppen. Vi promenerar, fikar och umgås. Vi passar på att besöka gammelmormor och gammelmorfar mycket, då de verkligen uppskattar att få hänga med Olivia. Och annars så myser vi, ammar och hänger på golvet tillsammans.

IMG_2608Mitt lilla mjölkmonster.

Nä, nu är det dags att runda av här och ägna sig åt skrotten som ligger på golvet och håller på att kinka ur. Ville mest bara skriva att vi har det riktigt bra. Och att vi kommer tillbak till bloggvärlden. När tiden börjar räcka till igen.

Varmaste kramar till er!

 

Olivia aka bebis.

Ossian tycker nog att Olivia heter bebis, kort och gott – enkelt att säga och väldigt beskrivande.

Min lilla trollonge, världens goaste! Idag började D jobba igen. Och jag och Olivia har hälsat på min mormor som ska opereras för sin bröstcancer imorgon.

20130415-142719.jpg
Myser på gammelmormor och gammelmorfars köksbord.

20130415-142853.jpg
Morgonmys med mamma.

20130415-143017.jpg
Vi förde en allvarlig diskussion en dag…

Imorgon ska vi till BVC igen för vikt och längdkontroll. Lillhjärtat har ju nu passerat sin födelsevikt, så imorgon får vi se om hon hankat sig över trekilosgränsen.

Tusen tack för alla fina gratulationer och hälsningar! Jag är så ledsen att jag inte hunnit svara på dem. Eller varit särskilt aktiv på era bloggar. Men det blir väl mer och mer ju bättre man kommer in i rutinerna.

Bild

Och så var vi en familj.

!cid_1b10dc45-a36d-11e2-b33e-00237d63cba4_1

Förlossningen. Och namnet.

Ok. Nu ska jag alltså i ord försöka beskriva hur förlossningen var. Så himla svårt. Men jag försöker.

Det började egentligen på torsdagen den 28:e mars. Jag hade rätt rejäla förvärkar som började kännas som inget jag känt förut. Så natten till fredag så sov jag inte många minuter. Men på fredag morgon så hade de avtagit och övergått till den molvärk jag känt i flera veckor.

 

Men sen till kvällen så kom de tillbaka, med förnyad kraft. Och vid åtta på kvällen så klockade jag värkar med två minuters mellanrum. Så vi ringde förlossningen, och de tyckte att vi kunde komma in på kontroll. Och här var jag så sjukt trött på att fara in på kontroll – eftersom det ändå aldrig hände något!

IMG_2495

Men vi for in ändå. Och nog fasiken hade det inte hänt ett skvatt. Förutom att jag hade rejäla värkar. Så då bestämdes det att jag skulle sova kvar på förlossningen för att se vad de ledde till. Vi installerades på ett så kallat vilorum, och jag kopplades upp till en ctg-kurva, fick bricanyl som skulle ta bort värkarna, morfin mot smärtan och en insomningstablett så att jag skulle kunna sova. Men inte gick det att sova. Och inte gick värkarna bort.

På lördag morgon kom en läkare in och undersökte mig. Det hade fortfarande inte hänt något, utan jag var bara öppen en centimeter. Så vi fick i ordination att åka hem över dagen och sen komma tillbaka på kvällen för att göra ett nytt försök med att få sova. Om inte det fungerade så skulle de sätta igång förlossningen.

Så när vi åkte från förlossningen där på lördag morgon så var jag så himla ledsen. Jag bröt ihop fullkomligt av trötthet, smärta och uppgivenhet. Det var en så fin och solig dag, men för mig kändes det så himla jobbigt. Vi bestämde oss för att fara till en fin uteservering och ta en fika innan vi åkte hemåt.
IMG_2496

På eftermiddagen klädde vi upp oss och åkte ut till Bäsna för att fira bästa Ossian som fyllde två år. Jag var så trött att ögonen gick i kors och illamåendet ilade upp och ner i kroppen. Och när vi satt där och åt lite påskmat så kände jag hur de redan onda värkarna så sakta började göra ännu ondare, och jag var nästintill tvungen att andas mig igonom dem. Så jag sa till David att nu får vi nog fara hem, för nu orkar jag inte riktigt mer. Och väl i bilen på vägen hem så tilltog värkarna ännu mer, och istället för att vi skulle stanna hemma, ta en lugn kväll och packa oss i ordning så fick vi bara slänga in våra saker och slänga med lite nya och sen åka direkt till förlossningen.

Och här tänkte jag bara att nu åker vi in, får reda på att det inte hänt något, eventuellt får stopp på lite värkar och sen får vi vila en stund. That’s it. Men så blev det inte.

IMG_2499

Väl inne så kopplades jag upp på ctg och de undersökte mig. Fortfarande inte ett tecken på att förlossningen skulle vara igång på riktigt. Utan jag var en centimeter öppen, och knappt det. Så de pillade i mig lite bricanyl, lite morfin och en sömntablett. Men det enda som hände var att jag blev snurrig av sömntabletten och tappade förmågan att ta värkarna på rätt sätt. Usch!

Vid tolvtiden så hade jag så ont att jag inte visste var jag skull ta vägen. Så då ringde vi på sköterskan. Och hon hade pratat med läkaren och bestämt att jag skulle få flytta över på en förlossningssal och börja med lustgas. Och gud vilken lättnad det var! Nu kunde jag ju helt plötsligt prata igen emellan värkarna. Och där någonstans kom sköterskan in och berättade att de hade beslutat om igångsättning, eftersom jag började bli så sliten, och de fasade för att jag inte skulle ha några krafter kvar till förlossningen om det fick fortsätta.

Och nog blev vi lättade av att höra det, för jag var ju så galet trött nu. Så vi la oss i sängen tillsammans för att försöka få lite vila inför förlossningen som nu snart skulle sätta igång. Och när vi bäst ligger där och ska få lite vila så knäpper det bara till och världens flodvåg forsar ur mig. Vattnet hade gått, av sig själv! Så förlossningen var igång, utan någon igångsättning.

Jag fortsatte att sörpla i mig lustgas för glatta livet, samtidigt som barnmorskan ringde narkosen för att få en epidural lagd. Och jag kan lova er att det är galet suddigt här i vilken ordning som allting skedde, för jag var rätt beroende av den där lustgasen. Och lite osis hade jag, eftersom epiduralen bara tog på höger sida av kroppen (tydligen så kan det bli så ibland..!), så på vänster sida hade jag fortfarande precis lika ont. Men nu kunde jag släppa lustgasen litegrann och bara vara emellanåt.

När klockan var halv sex på morgonen så undersöktes jag, och då fick jag reda på att jag var fyra centimeter öppen. Och det kändes helt ok! Jag tyckte fortfarande att det gick jättebra att parera värkarna med lustgas och genom att andas. Och jag tycker aldrig att jag fick panik av att det gjorde ont.

Halv åtta var jag åtta centimeter öppen.

Och när klockan är 08.00 så känner jag att nu jävlar, nu kommer hon! Så jag ropade på David, och han ropade på personalen. På första krystvärken syntes lite av huvudet. På andra krystvärken så var halva huvudet ute (och fyyyy faaaaan vad ont det gjorde!), och de bad mig vänta på nästa värk innan jag krystade igen, vilket jag kan säga inte är lätt att göra när det känns som att man ska spricka mitt itu. Men på tredje värken så kom hon ut, lilla Olivia. Och gud så skönt det var när all smärta och tryck försvann.

IMG_2500

 

Och sen fick hon komma upp på mitt bröst. Och den där känslan när hon lades på mitt bröst, det är en känsla som jag inte kan likna vid något jag förut känt. Helt märkligt, konstigt och underbart.

Och jag kan ju tycka att det skulle räcka med det, att man liksom var färdig där. Men nej, så är det ju inte. Först ska ju moderkakan ut. Eller ja, först ska den lossna. Och det var nära att den inte gjorde det. Det krävdes sån där värk-injektion och en hel del masserande och tryckande på magen samt dragande i navelsträngen innan den bestämde sig för att lossna och komma ut. Blä vilken ovärd grej!

Sen skulle det ju sys. Eftersom det gick så fort. Och tja, det kändes väl inte vidare mycket, man var ju rätt däven där nere efter hennes framfart. Men det är ju liksom inte så roligt. Jag ville ju helst bara njuta av min lilla onge som jag hade på bröstet.

Och ni vet det där fikat som alla pratar om, som ska vara det godaste i världen? Nej, det tyckte jag då rakt inte att det var. ”Champagnen” visade sig vara kolsyrad saft, vilket jag svepte i ett drag eftersom jag var så törstig. Kaffet vågade jag inte dricka eftersom jag hade Olivia på bröstet. Och smörgåsarna var jag inte alls sugen på då jag fortfarande mådde lite illa efter förlossningen. Så njej, det fikat var då inget för mig.

Efter fikat så var det ju dags att gå upp och kissa. Ni vet, man måste ju kissa innan man får gå upp på bb, eftersom kissblåsan kan vara lite tilltygad. Och det var den på mig. Hur jag än ansträngde mig så kom det inte en droppe. Utan de fick lov att sätta en kateter som jag fick ha under ett dygn då min blåsa fick lite tid på sig att återhämta sig. Sen fungerade det finfint! Nå, efter kissförsöket så tog jag en dusch, och det var däremot underbart skönt efter den ansträngning som en förlossning innebär, och det kladd som medföljer.

Och när jag kom tillbak så var det dags att väga, mäta och ge Olivia sin K-vitamin spruta. Och vår lilla skruttunge vägde 298o gram, hon var 48 cm lång och huvudmåttet var 33 cm.

Sen fick vi gå upp på bb och ringa släkt och vänner för att berätta den goda nyheten! Och nu orkar jag inte riktigt skriva om hela bb-tiden, men den var jättefin och vi hade det bra i två dygn innan hon blev läkarundersökt och utcheckad och vi for hem.

DSCN0306

DSCN0318

 

Nanna Ingrid Olivia

Det var så det var när hon kom till världen, vår lilla Olivia. Som nu fått sitt fullständiga namn, Nanna Ingrid Olivia. Nanna efter en av de finaste människor jag känner, Ingrid efter ett flertal släktingar i bådas släkt och Olivia eftersom det var det finaste namn vi kunde komma på, och för att hon är en Olivia.