Big boy.

Visste ni att min lilla skrutt, Ossian, har börjat förskolan? Så stor är han nu, att han faktiskt är ett förskolebarn. Och det märks på honom att det har hänt mycket på sistone. Han pratar som aldrig förut, fortfarande mest jidder, men ändå. Han är otroligt fysisk, klättrar på allt och ska klara allt själv. Och hans temprament är inte att leka med för tillfället, för då ljuder sirenerna över hela Dalarna. Och däremellan så är han världens goaste!

Igår var vi på affären en sväng. Emma och Emil skulle storhandla så då passade jag Ossian lite så de fick göra det ifred. Ossian hittade ganska snart en hylla med böcker och slog sig sonika ner för att läsa en stund. Och om han läser med inlevelse. Kika bara:

Som sagt, inte sådär supermycket som går att förstå ännu. Men ”brum, brum” och ”dää” är väl ganska så tydligt!?

Idag ska jag hämta lillskroten på förskolan, eftersom både hans mamma och pappa jobbar till sena eftermiddagen, och det känns lite grymt att ha honom där så sena dagar redan andra veckan han går. För nu när han blir hämtad vid lunch så är det ändå ett helt projekt att hålla honom på någorlunda gott humör restrerande delen av dagen, och det märks på honom att han är supertrött!

Men han älskar verkligen förskolan, springer in och börjar leka på en gång. Barngruppen är ganska så liten och förskolan samt personalen är jättemysig. Det är verkligen fördelen med att bo i en mindre by. Det enda som stör med förskolestarten är ju såklart alla baciller som kommer med. Och lillskrutten vaknade i fredags med 40 graders feber och dubbelsidig öroninflammation, så även med tanke på det så blir det lite lugnare dagar denna veckan – så han får tid att återhämta sig.

Vem vet, vi kanske kan baka en hallonpaj tills det att mamma och pappa kommer hem?